Under dröm 50!

Oj, jag vet inte vad jag ska börja. Uppladdningen har varit närmast optimal och med bra fysisk form, en hel och fin hälsena och ett fantastiskt vackert vårväder hade jag stora förhoppningar att slå mitt pers från i fjol på 54:30… 49 minuter och 22 sekunder senare blev drömmen sann. Inte nog med att jag slog personligt rekord med fem minuter, jag sprang för första gången under 50 minuter på milen. Det är en stor dag i mitt ganska färska löparliv. Jag sprängde en gräns och jag har så många framför mig. Närmaste loppet i kalendern är Kvantumloppet i Huddinge om två veckor. Jag vet ingenting om banan och dämpar således förväntningarna. Dessutom tänker jag inte gå ut så hårt, för i ärlighetens namn var andra varvet av dagens lopp en bragd utan dess like…

Formen: Jag bestämde mig att jag skulle springa på allt vad jag hade från början. Jag ville ge drömgränsen en rejäl match och således satte jag fart redan från början. Det var lite vanskligt att möta motstånd för första gången på ett år. Förra året lyckades jag springa mitt eget lopp, men i år drogs jag med i en alldeles för hög fart. Efter halva loppet stannade mellantiden på 23:28 (!) och med tanke på att jag som bäst gjort 26 på 5.2 kilometer var det en öppning i värsta laget. Andra varvet blev en enorm uppvisning av min tjurskalliga viljestyrka. Benen stumnade, jag tappade fart, blev omsprungen mest hela tiden och ett tag funderade jag på att ge upp och spy i närmsta buske. Men jag fortsatte. Det var massor av tankar som for genom skallen men jag tvingade mig vidare och tog en kilometer i taget. Jag hade för länge sedan gett upp dröm 50, men jag ville hemskt gärna slå mitt pers. Så, när mållinjen närmade sig, ropade speakern att det fortfarande var tid kvar för att klara drömgränsen. Ni fattar inte hur lycklig och glatt överraskad jag blev när jag sluggade i mål. Glad, stolt och med Sonja Aldén i hörlurarna korsade jag mållinjen på 49:22.
Tid/Distans: 49.22/10
Dagens låt: ”Här står jag” – jag uppfattade inte mycket av låtarna under loppet, för jag var fullt upptagen av mina tankar… men att höra Sonja Aldéns ljuva stämma efter mållinjen var balsam för själen.

För alltid

54:30 är tiden som ska slås! Inte 54:20... men 10 sekunder hit och dit. I morgon hoppas jag det ska handla om minuter. Jag är verkligen så peppad man kan bli. Min MP3 är fylld med inspiration, precis som själen. Benen är redo för den mest spännade löparsäsongen hittills. Jag är fortfarande så ny på det här. Jag har så mycket att lära. Det tar tid att gå från dryga 120 kilo till att springa långlopp som Göteborgsvarvet. Även om kilona för längesen rasat av mig så finns det så mycket att förbättra. Jag har fått bygga upp min kropp och kondition från en fruktansvärt låg nivå och får jag sia kommer det ta många år innan jag är som allra bäst. Men det känns bra. för jag kommer alltid springa. Jag tänker springa när jag är glad, ledsen, har ångest, älskar mig själv, hatar livet, är förälskad, mår skit... ja, jag kommer alltid springa.

"I söndags sprang jag Premiärmilen och det gick över förväntan. Hälsenan störde mig och hade loppet varit mycket längre hade jag nog inte slutfört det. Men jag bet ihop och sprang i mål på 54:30. Drömmen och målet var att komma under en timme och det uppnådde jag med god marginal. Så nu är jag på gång. Nästa år ska jag under två timmar på Göteborgsvarvet, och jag ger mig tusan på att jag till slut kommer springa London Marathon också. Det är stora drömmar och stora mål... men det är bara det här livet jag fått. Och jag tänker göra det mesta av det."

Vissa saker ändrar sig aldrig.

I mål

Tack... tack för att den här veckan är slut. Det har varit så mycket press, stress och... ja, mycket av allt. Tenta, jogging och jobbet har avlöst varandra i en aldrig sinande ström, och... jag är helt matt nu. Ändå känner jag att allt gått bättre än väntat. Tentan kändes super, min löpning börjar lossna och jobbet, ja, oavsett hur tråkigt jag tycker det är så är jag förbannat bra på att lösa kriser... för det är minst ett par nya. Varje dag.

Men all denna intensivitet har satt sig på mitt psyke. De senaste dagarna har tvånget varit med mig på varenda steg jag tagit. Ångesten har varit med mig dygnet runt. Till och med mina självdestruktiva tendenser har tagit fart och det är en varningssignal om att något är fel. Grovt fel. Ändå har jag lyckats fokusera, stretat vidare och varit som bäst när det gäller, men nu får det gärna bli lite lugnare.

Jag behöver det.

Idag för ett år sen...

Fick för mig att kolla vad som hände i mitt liv för precis ett år sedan... jag låter inlägget från den 27 mars 2007 tala för sig.

"Det är lite kämpigt med psyket just nu, men jag kämpar på med bravur och nånstans känner jag att jag kommit alldeles för långt för att ge upp nu. Det är mycket som rör sig i knoppen helt enkelt... men min inställning är det inget fel på. Jag ser fram emot att få träffa min psykolog på torsdag, jag ser fram emot utbildningen på Grönan på fredag och jag ser fram emot en lugn och skön helg. Jag gör så gott jag kan just nu, och även om jag skulle vilja må bättre än vad jag gör just nu, så försöker jag acceptera att det är som det är. Det kommer nog att ordna sig. Det gör alltid det.

Jag försöker... och det räcker."

Trots allt... ett härligt formbesked!

Denna förbannade snö vill inte ge med sig. Dessutom lurade termometern mig en smula och det var bra mycket kallare än jag trodde. Lägg till ett riktigt halt underlag så har vi det perfekta receptet för ytterligare ett dåligt lopp... men icke!

Formen: Jag beslöt mig redan efter förra passet att jag skulle ge allt vad jag hade. Jag ville inte komma till Premiärmilen på söndag med ett dåligt genrep, så trots kyla, snö och halka sprang jag på ordentligt. Nerför fick jag verkligen passa mig för underlaget, men annars kändes benen riktigt fräscha. Jag hade varit nöjd med en tid på 28 men nu gick det så bra att jag tangerade mitt pers på 26. Bättre uppvärmning inför premiären kunde jag knappast få. Nu håller jag tummarna för att våren kommer framåt helgen och att dagsformen är god, så ska vi se om jag lyckas slå mitt pers på 54:20... och det ordentligt! ;)
Tid/Distans: 26/5.2
Dagens låt: "Visst finns mirakel" - eller hur?

Beundransvärd inställning

Ja, du Hoppi... önskar att jag kunde ha samma inställning som dig till livet. Men du har å andra sidan inte tenta på fredag... ;)

Bakslag

Ja, men visst... det gick ju lysande det här. Eftersom vintern kände för att göra comeback har jag legat lågt med löpningen. Dessutom har jag lyckats trycka in en påskhelg med massa godis och onyttigheter. I förmiddags var det ändå hyggligt varmt, lite snö har faktiskt smält bort... så jag gav mig ut. Förväntningarna var inte höga och jag hade inte bestämt hur långt jag skulle springa, med tanke på underlaget... men det blev ändå 8.6 km... där det mesta gick fel och kändes tungt.

Formen: ja, det här var helt klart ett bakslag. Benen kändes tunga, särskilt uppför fick jag ingen fart med mig alls. Jag hoppas det hela beror på allt godis jag tryckt in i mig, det ofrivilliga uppehållet och det hala underlaget. Skosnörena gick upp sisådär femtielva gånger och jag lyckades till och med få håll. Det blev pers, men då jag bara rusat den här sträckan en gång, då hälsenan gjorde sig påmind, så säger inte det så mycket. Nu sprang jag 8.6 på en tid jag vill upprepa på söndag, men då på en längre distans. Det känns ju lite omöjligt och hopplöst... men det är just sådana utgångslägen jag älskar. Jag ska ut på torsdag också tänkte jag. Då springer jag en kort runda och satsar på att få upp farten igen... för på söndag ska min kropp grillas som aldrig förr.
Tid/Distans: 50/8.6
Dagens låt: "Weak" - för ibland går allt fel, men då är jag som starkast. Gång på gång.

Irriterande konstateranden

• Tenta är lika med ångest. Alltid.
• Ångest är i sin tur lika med massa gamla hjärnspöken. Dumt.
• Snöfall är lika med dåliga joggingförhållanden, och ovan nämnda punkter höll mig inne hela dagen. Usch.
• Kris på jobbet innebär att lilla jag ska hinna med att vara där ett par timmar om dagen i veckan. Oj.
• Är heligt trött på köttmarknaden. Sluta jaga mig! *suck*
• Samtliga punkter leder till att jag tröttnar på alltihopa och lirar TV-spel istället. Lovely ... tills jag får ångest över allt jag borde göra istället. >_<

Nej! I morgon får det bli mer struktur, så jag siktar in mig på... frukost, jobb, jogging, lunch, plugg, middag och avrunda med lite TV-spel... och inte allt på en gång. Faktiskt.

Intressant

Som jag har färgat håret genom åren, men nu är det faktiskt ett helt år sen sist. Då blev det mörkbrunt med en röd slinga och en frisyr som kändes... lite som jag var då, svårt att beskriva det bättre... men nu kör jag en enkel variant med min naturliga hårfärg. Det där andra var ju sååå 2007... ;)

För övrig väntar en hel vecka med tentaplugg... usch.

Bästa påsken ever

Detta måste vara den bästa påsken nånsin! Att bara få vara för mig själv, slappa, njuta och bara vara... samt att vända på dygnet. Men det är lyx att försjunka i världens mysigaste TV-spel, unna mig en härlig pizza, krama min "terror-Henning", låta "gos-Hoppi" ligga i mitt knä... ah, inga bör och ska så långt ögat når... det är så livet ska vara. Enkelt och lätt att leva.

Jag tänkte jogga i morgon... men termometern är just nu nere på -8... jag har satt min smärtgräns vid -3... och det är ganska skönt att kura ihop inne i min lägenhet också. Faktiskt. ;)

"När ingen ser, när ingen hör
När ingen vet, vad jag gör
Och alla dom, vänner jag samlat på
Försöker förstå
Hur det kan va, vara så
Att inte jag, kan gå att nå
Denna kväll, när vännerna samlat sig
Då tar jag min egen tid"

Påsksmällen

Så himla respektlöst! 14 år, svenskt rekord och EM-guld. Redan nu är Sarah Sjöström bättre än vad Anna-Karin Kammerling och Johanna Sjöberg varit under hela sina karriärer. Det var en härlig påsksmäll!

Rappa ben i snön

Hoppi ägnade sig åt att jaga snöflingor från fönsterbrädan, och det såg ut som att mitt planerade lopp skulle få ställas in med tanke på snöyran. Men framåt eftermiddagen kom solen fram och jag beslöt mig för att snöra på skorna. Jag förväntade mig inga stordåd och hade vissa planer på att korta loppet, men det var inte särskilt halt och solen värmde lite grann längs min väg, som kändes som ett vackert julkort... dagen innan påskafton...

Formen: Oh, vad bra det går nu! Trots dåliga väderförutsättningar kändes det riktigt bra. Förkylningen är helt borta och jag var fyra minuter bättre än senast jag sprang den här distansen. Det innebar ett tangerat pers så det ser lovande ut inför premiären, som är nio dagar bort. Planen är att springa 8.6 på söndag, 7.9 på tisdag, 6.6 på onsdag och så avsluta med 5.2 två dagar innan loppet. Förhoppningsvis blir det en bra formtoppning... och förhoppningsvis är det vårväder nästa söndag.
Tid/Distans: 43/7.9
Dagens låt: "För att du finns" känns inspirerande med "lätta spår i sanden" när det mest är tunga steg i snön... ;)

Benen längtar...

Snö, minusgrader men ändå ett riktigt bra lopp!

Formen: Morgonjogging är inte min favorit, men jag måste vänja kroppen vid det också... och mitt senaste pers sattes hör och häpna på morgonen. Jag hade förhoppningar idag också men snön och kylan satte stopp för planerna. Kroppen svarar dock som jag vill, benen känns rappa och jag längtar ihjäl mig efter säsongsöppningen... som bara är en och en halv vecka bort. Jag vidhåller att målet är att slå mitt pers på 54:20... men jag har en liten, liten dröm att nå under 50 minuter. Det skulle vara en perfekt inledning på löparåret 2008!
Tid/Distans: 37/6.6
Dagens låt: Empty room - årets bästa schlagerbidrag är liksom ganska given!

En saga är slut... och en ny börjar

En epok är över. Carolina Klüft lägger av med sjukamp. Efter tre VM-guld, två EM-guld och ett OS-guld är hon mätt. Redan som junior bärgade hon två JVM-guld och ett JEM-guld. Lägg till ett världsrekord för juniorer, ett Europarekord för seniorer, två EM-guld inomhus och ett VM-guld inomhus... så förstår ni. Och tjejen är bara 25. Bara 25 år. Hon slänger bort ett givet OS-guld i Beijing för en osäker framtid som längd- och trestegshopperska. Jag tycker det är det modigaste och bästa beslut hon någonsin tagit.

Det var fantastiskt 2002. Carro var fortfarande junior och slog alla tanter på EM för seniorer på vägen till ytterligare ett världsrekord för juniorer och ytterligare ett guld. Men samtidigt var det ett monumentalt genombrott. Den spontana och livliga tjejen visade en sådan otrolig glädje för idrotten att ingen kunde låta bli att beröras. På en natt blev hon hela svenska folkets älskling. Alla älskade Carro och kärleken blev bara större efter VM i Paris 2003. Efter första dagen var hon i en överlägsen ledning och var på väg mot 7000 poäng. Då kom övertrampen. Det blev ett, två... och ytterligare ett hade krossat alla gulddrömmar. Vi vet alla hur det gick. Carro hoppade 6.68, tog guld och blev tredje kvinnan i världen över den magiska gränsen. 7001 poäng skrevs in i historieböckerna efter en dramatik ingen idrottsintresserad svensk någonsin glömmer.

Men det blev aldrig lika kul. Klüft kändes mer och mer präktig, tråkig och var en hel verklighet från den spontana och livliga tjej hon slog igenom som. Det blev ytterligare två VM-guld, ett OS-guld, ett EM-guld... men någonstans försvann också glädjen. Carro kändes mer ansträngd, folkets kärlek växlade till en oerhörd press på nya guld och glädjen efter gulden byttes till en enorm lättnad.. för att hon pallat pressen gång på gång. Jag har saknat den gamla Carro. Jag har saknat hennes spontanitet och äkthet. Den försvann någonstans i myllret av alla guld och rekord. Kanske kan hon hitta den i längdhoppsgropen?

Många höjer med all rätt på ögonbrynen idag. Konkurrensen är mördande inom längdhoppet och tresteget. Carros personbästa på 6.97 har några år på nacken, men samtidigt har hon för första gången på många år en rejäl utmaning. Klüft kommer få kämpa för att ens ta sig till OS. Hon kommer få slita för att nå final och väl där kommer det krävas precis allt för att ens kunna kriga om medaljerna. Jag gillar det här utgångsläget och jag tror Carro känner likadant. En epok tar slut men en ny börjar. Carolina har inte tagit sin sista medalj och inte satt sitt sista rekord.

Tjejen är trots allt bara 25.

Jag är på G!

Yay, jag fick G på min första tenta! Jag trodde aldrig jag skulle vara så nervös, men hjärtat dunkade hårt i bröstet sekunderna innan jag fick se resultatet. Efteråt skakade jag så mycket att jag knappt kunde skriva min signatur. Jag visste inte att jag brydde mig så mycket... men nu är jag mest lättad och kan se framåt, för nästa fredag väntar ytterligare en tenta... hej och hå... >_<

Formen: Med perfekta väderförhållanden lyckades jag slå mitt pers. Det kom ärligt talat ganska oväntat efter en ohälsosam helg med Mini där vi frossat i massa onyttigheter... men glad blev jag! Efter 30 för ett par veckor sedan, 28 här om dagen blev det 26 och ett nytt pers med en minut. Senare i veckan laddar jag för längre distanser för att inför premiären toppa mig med några korta och explosiva lopp. Jag är sanna mina ord på väg mot mitt livs formtopp. Målet är personligt rekord på milen och vill det sig väl kan jag krossa min tidigare notering... men det är två veckor kvar och mycket kan hända.
Tid/distans: 26/5.2
Dagens låt: "Someday" - ja, en dag ser jag på livet med nya ögon... och jag förstår.

Sanning

När sanningen enbart sårar är det inte rätt väg att gå. Eller? Jag tycker nog... om det inte löser något så ska man bara släppa och gå vidare.

Två vinnare

Rätt låt vann. Charlotte fick mest röster sammanräknat med både juryn och svenska folket. "Hero" har en livsfarlig refräng och Charlotte är livsfarligt snygg och läcker. Hon ska ha all ära för att palla pressen och hennes facit i Melodifestivalen är skrämmande bra. Två gånger har hon ställt upp, vunnit bägge plus en seger i Eurovision. Kan hon upprepa den senare? Jag tror inte det, men hoppas gör jag.

Och så Sanna Nielsen. Jag har varit en beundrare av Sveriges bästa röst sen hon var tio och jag elva. Att till slut få se henne få hela svenska folkets kärlek känns mäktigt. "Empty room" är tveklöst årets största låt och trots att nu Sanna "bara" blev tvåa känner jag mig inte det minsta besviken. Hon fick folkets röst och då är man också en vinnare. Frågan är om man inte är den moraliska segraren? Vad gäller folkets röster har Sanna på vägen slått både Carola och Charlotte Perrelli. Större än så blir det knappast.

Utöver det har jag ett par bekännelse. Jag har börjat rågilla Nordman. Texten drar in mig och historien om den stackars flickan på bålet griper mig. Extra synd blir det om henne när hon nu har brunnit upp hela fyra gånger. Usch. Sibel skriker, skriker och skriker men en liten del av mig tycker hennes ballad är ganska vacker. Ibland. Christer Sjögrens nummer är fortfarande en orgie i dålig smak, men det är en orgie jag börjat få en hatkärlek till.

Annars är Linda Bengtzing en livs levande duracellkanin, Amy Diamond kommer alltid vara tolv och Frida är hopplöst tråkig. Men Headline är söt. BWO levererar ett snyggt och proffsigt nummer men blir aldrig bättre än trea. Bard blir aldrig folklig, men som vanligt behöver ju de inte Melodifestivalen. De är så stora ändå. Varför kommer de alltid tillbaka? Slutligen vill jag hemskt gärna gilla Rongedal, men jag gör inte det. Knepigt.

• Sanna Nielsen: "Empty room"
• Charlotte Perrelli: "Hero"
• Nordman: "I lågornas sken"
• BWO: "Lay your love on me"
• Linda Bengtzing: "Hur svårt kan det va"
• Sibel: "That is where I'll go"
• Christer Sjögren: "I love Europe"
• Frida feat. Headline: "Upp o hoppa"
• Rongedal: "Just a minute"
• Amy Diamond: "Thank you"

Nästa år hoppas jag Sanna tar en paus. Hon är 23 år och är med för femte gången. Dessutom går det inte att toppa "Empty room". Shirley lär vara mammaledig men jag hoppas att Sonja dyker upp igen. Jag behöver åtminstone ett av mina tre "S".

Premiären närmar sig

Idag sprang jag en kortare runda och var bara minuten från mitt pers. Det känns bra. Nu är det bara två veckor till säsongsöppningen och målet att slå personligt rekord är inom räckhåll, men det kommer bli tufft. Förra året visste jag knappt om jag kunde genomföra loppet. Hälsenan värkte och hade det varit mycket längre hade jag nog avbrutit... men jag var ändå i fysisk kalasform. Nu vet jag inte riktigt var jag står i jämförelse. Det jag är övertygad om är att jag kommer höja mig flera snäpp när jag får motstånd. Vi får se hur det går. Jag måste också komma ihåg att det inte är nu jag ska vara i toppslag, den riktiga toppen ska komma om ett par månader...

Formen: Det har regnat mest hela dagen, så banan var rätt lerig och trög att springa. Men trots det flöt det på riktigt bra. Förkylningen är helt borta och faktum är att jag var två minuter bättre idag än förra söndagen, då jag var snuvig och snorig. Förhoppningsvis kan jag slå mitt pers inom en snar framtid, men då vill det till perfekta förutsättningar, både vad gäller vädret och min egen form.
Tid/Distans: 28/5.2
Dagens låt: "Go the distance" - har gett mig så mycket kraft och inspiration i snart tre år. Den håller jag alltid nära mitt hjärta.

Min största kärlek

”Kom ihåg att ha kul!” Jag vet. Jag vet så väl. Ändå glömmer jag. Jag glömmer allt mitt i intensiteten. Men för att nå tillbaka till den sanna glädjen och livslusten, så måste jag göra slut med min största kärlek. Jag vet inte hur. Bara att det måste ske. Vi har gått sida vid sida i snart tre år. Periodvis har jag lyckats släppa taget. Men trots att det kan gå dagar, veckor och månader så orkar jag inte värja mig. Jag slås ner, tappar greppet och mina dagar fylls av det destruktiva förhållandet. Jag blir lika arg och besviken varje gång jag trillar dit. Det är så svårt att orka gå emot det jag tror som mest på… men när jag är stark går jag rakryggad mot det min kärlek säger att jag måste göra. Straffet blir hårt men belöningen stärker mig. Det är genom ångesten jag måste gå. Jag måste vara stark när det gäller som mest. Jag måste. Ja, jag måste. Jag måste släppa greppet.

Jag måste göra slut med mina tvångstankar.

Så kan det gå

Så kan det gå. Det blev inget bra VM för Sanna. Det blev inget alls. Efter försöken lyckades hon slå upp en liten, liten skada... och så var det över. Trevligt nog lyckades Holm ta guld och Wissman silver, så jag är rätt nöjd ändå. Trots allt. Sanna får ta sitt guld i sommar istället.

Blanka Vlasic tog för övrigt guld på 2.03, men Kajsas världsrekord rådde hon inte på. Det överlevde den här vintern också... puh! ;)

Formen stiger

Wow... i efterhand kom jag på att jag sprang mitt längsta lopp på närmare tre år. Jag grillade kroppen ordentligt när jag genomförde mitt längsta lopp sen Göteborgsvarvet 2005. Den här gången blev det ett halvt "varv" på 59 minuter. Jag trodde inte jag var redo för att pressa mig under en timme, men det höll. Hälen höll. Om näsan kunde sluta snora så skulle det kännas ännu bättre, men ett steg i taget. Nu är jag redo för Premiärmilen om tre veckor. Målet är att slå mitt pers där, vilket kommer bli tufft... men jag vet att jag har en högre växel, särskilt när jag möter motstånd. Bäst när det gäller? Hell, yeah!

Formen: Inte riktigt lika segt. Men att det fortfarande känns tungt i benen gör mig hoppfull. Faktiskt. Att det finns massor att ta av känns grymt inspirerande. Jag vågar inte riktigt sia om vad det blir för resultat när det släpper, men jag hoppas formen kommer stiga de närmaste veckorna. För om precis tre veckor gäller det. Wow...
Tid/Distans: 59/10.5
Dagens låt: "Vägen hem" - har följt mig längs min väg så länge. Den förtjänar en plats när jag ska springa varvet.

Det höll... nästan

Först pch främst måste jag erkänna att jag under kvällens lopp omvärderat två låtar. "One love" var betydligt bättre med en nedtonad Carola och en Andreas i högform. Numret var varmare, ärligare och mer tight. Carola kändes fortfarande en smula för mycket... men annars hade inte hon varit hon. Men jag tror att Andreas i ensamt majestät lyft låten för hans intro fick min värld att stanna. Resten av låten var dock inte lika glimmrande, men den hade sina stunder. Så här i efterhand hade jag nog hellre sett den än Nordman, men det var hugget som stucket. Ingen av låtarna kommer bli någon favorit hos mig.

Den andra låten jag fick upp ögonen för var Sibels "That is where I'll go". Det är en ganska okej ballad, som har ett par grymma ögonblick... men resten är tyvärr en platt och skrikig soppa. Nej, jag hade mycket (mycket!) hellre sett Ola i finalen. "Love in stereo" satte sig från första stund och jag nynnar fortfarande på den. Sen ska jag inte sticka under stolen med att Ola är sjukt snygg. Det vinner man röster på också. Ibland. Nu räckte det inte hela vägen, men det var inte långt borta. Gemensamt med både Ola och Sibel (förutom ett visst TV-program...) är att de slog ut två bleka bidrag. Jag gissar på att de tog promenadsegrar över E-Type, Caracola och alla pudlarna. De duellerna kändes som en ren formalitet.

En duell som kändes jobbig, redan på förhand, var den mellan Suzzie Tapper och Thérèse Andersson, men den duellen tyckte jag "Terran" avgjorde med sitt bästa framträdande hittills. Det var blixtrande, intensivt och bara så läckert. Nu höll inte folket med mig och skickade Suzzie till semifinal mot Nordman. Jag tycker Suzzie var en smula blek i första duellen mot schlageroperan, men hon tog en härlig revansch i andra omgången. Det var varmt, äkta, innerligt... men räckte inte riktigt. Det var synd. Men Suzzie gjorde det bra ändå.

• Thérèse Andersson: "When you need me"


• Ola: "Love in stereo"


• Suzzie Tapper: "Visst finns mirakel"


• Johnson & Häggqvist: "One love"


• Nordman: "I lågornas sken"


• Sibel: "That is where I'll go"


• Caracola: "Smiling in love"


• E-Type & The Poodles: "Line of fire"
  

Och så var det bara en vecka kvar innan det smäller! I morgon ska skivan införskaffas och den är förmodligen sönderlyssnad inom kort. På fredag ska jag och Mini dessutom se genrepet på plats och sen får vi se vad vi hittar på till finalen. Det enda jag kan lova är att den kommer bli grym. Jag gissar på en topptrio med Sanna, Charlotte och BWO... men det har varit skrällarnas år. Vi får se vad som händer, men jag tycker det är hög tid för en ballad... men det visste ni kanske redan?

"Direktblogg" från andra chansen

Nu när jag för ovanlighetens skull följer Melodifestivalen i min ensamhet tänkte jag grotta ner mig ordentligt i hela sändningen och de stenhårda duellerna, som är nerviga för såväl tittare som artisterna själva. Det här blir lite live... på något sätt. Allt kommer väl publiceras i efterhand... men ändå. Det blir en annorlunda blogg, och varje duell kommer analyseras ut i mina fingerspetsar. Bara ett av bidragen får en röst av mig... och först ut är:

E-Type & The Poodles vs. Sibel
Nej, rock är inte min grej och jag tycker fortfarande inte Martin och... eh... "pudelns" (?) röst gör sig bra ihop. Den senare har dock en pipa av toppklass som lyfter refrängerna. Faktiskt skulle jag strukit E-Type och behållit hundarna. Det hade bidraget vunnit på.

Och denna Sibel... kisar också idag, men inte lika mycket. Jag gillar inte hennes röst och låten är inte mer än en okej ballad. Men nu när Sibel inte dras ner av E-type (det hade varit en syn för gudarna) så får hennes rätt snygga nummer min röst. Synd att Sibel har sin personlighet att dras med bara... usch.

Min röst: det tar emot, men... Sibel.
Folket: jag mår lite illa, men... Sibel.

Ola vs. Caracola
Ola är snygg, snygg och himla snygg! Ja, ibland får man vara ytlig. Och "Love in stereo" är catchy och rolig. Refrängen är så härligt medryckande och så är han snygg... oh, så snygg. Rösten är bättre ikväll också så självklart har han min röst... redan innan "barbiesarna" har tagit ton. Och nu är det dags föralltså plastic fantastic, närmare bestämt...

Ja, tjejerna i Caracola är väl också snygga... om man är lagd åt det hållet. Plasthållet. Nej, Fredrik ska vara snäll. Refrängen är rätt söt, och det är mycket "ooohaaayieeeh" som säkert går hem hos många. Jag har dock fått min överdos av fjollor redan i och med Sibels seger. Så Caracola med sin perfekt synkade (tillika stela) koreografi får tummen ned.

Min röst: Ola är så snygg, snygg! Och lite bra också!
Folket: JAAA! Det blir en Idolsemi! och Ola är snygg!

Johnson & Häggqvist vs. Nordman
Jag ska försöka vara någorlunda snäll. Försöka. Carola är bättre ikväll, även om jag tycker hon sjöng bättre förr i världen. Men numret är varmare, tightare och Andreas gör det ruskigt bra. Låten är inte helt tappad bakom en vagn, men jag tycker Andreas liksom pudlarna har en tung ryggsäck i och med sin sidekick. Carola är sååå 1983...

Nordman
... och Nordman är sååå 1995 (eller när nu "Vandraren" kom) men det är skönt med lite annorlunda sound i finalen. Det är ett lite platt försök till en scenshow och verserna är mest jobbiga att lyssna på med Håkans stånk och stön, men refrängen sätter sig. Jag lämnar det osagt hur pass hett det är att bränna flickor på scen så här inför den internationella kvinnodagen.

Min röst: svårt... men okej... knapp övervikt för Nordman. Carola har gjort sitt.
Folket: Carola är slut. Oj. Lite chockartat är det. Men. Oj

Thérèse Andersson vs. Suzzie Tapper
Här har jag verkligen inte bestämt mig... för hade jag fått styra hade just dessa fått gå vidare ikväll. "Terran" är ju så jäkla cool med sin poppiga och elektriska schlageropera. Hennes röst är oerhörd och som artist är hon grym. Så intensiv. Inte lika bra som Pay TV... men låten växer sig starkare för varje lyssning. Grymt framträdande ikväll! Oj, oj...

Och Suzzie... är så skör, varm och raka motsatsen till Thérèse. Hon har en sån botten i rösten, som berör mig. Ända in i själen. När texten dessutom är skriven av Suzzie själv blir jag extra rörd. Men det är ingen "För att du finns" eller... "Empty Room". Med det vill jag ha sagt att det inte är en av de stora schlagerballaderna. Det räcker inte riktigt hela vägen.

Min röst: gick lätt till "Terran". Trots beslutsångest körde hennes opera över mig. Lovely!
Folket: det blev inte tre av fyra rätt... men jag är ändå glad. Nu ska Suzzie ta Nordman!

Sibel vs. Ola
Och nu ska vi rösta lite till. Men det är slutröstat på Sibel för min del. Möjligen är Suzzies ballad inte en av de största, men bättre och mer äkta än Sibel är den alla dagar. Kanske skulle Sibels "That is where I'll go" fungera med en sångerska som var mindre... Sibel. Den har sina stunder men jag tycker den för det mesta är skrikig och lite platt.

Snygging där! Den här låten ville jag skulle gå till finalen redan i delfinalerna, men då var inte Olas röst på topp. Men han är grym ikväll och löjligt snygg. Låten växer lite för varje lyssning och jag vill nog säga att det är hans bästa framträdande. Hittills. Jag håller tummarna för att jag och Mini får se han live på fredag.

(Sticker in med att "Jag saknar dig ibland" skulle vara i final. Bredvid Sanna har Ainbusk den bästa balladen. Det ska vara en ballad i år... och Ainbusk är nog lite bättre än Kristian. Lite. Ibland.)

Min röst: Olala!
Folket: F*ck it... inget ögongodis på genrepet! Dumma Sibel...

Nordman vs. Suzzie Tapper
Jag ska ge Nordman all heder för att han skuffade bort Carola från festivalen. Okej, jag kanske är lite väl hård mot allas vår schlagerdiva, men "I lågornas sken" sätter sig. Mot bättre vetande. Hade däremot Andreas gjort "One love" själv hade jag troligen röstat annorlunda. Carola har gjort sitt. Och nu tycker jag Nordman också gjort sitt, för...

Suzzie är ju ack så tapper! Hade tävlingen gått ut på att gå in i hjärtat så hade Suzzie kunnat ro hem hela kalaset. Jag tror hon vinner mycket där, precis som Sonja i fjol. Mitt bland all pompa och glam behöver vi det enkla och avskalade. Vi behöver Suzzie. Och så fick hon till slut min röst ikväll.

Min röst: sjukt bra framträdande i andra omgången för Suzzie. Hon är ett litet mirakel.
Folket: Attans... very attans... men okej då. Grattis Nordman!

Mer analyser, åsikter och annat kommer när jag hämtat mig efter den här nervpersen...

Ibland

Jag kan glädjas åt minnena jag bär... men ibland undrar jag varför saker blir som de blir. Det är konstigt. Livet. Människor kommer in, tar en del av ens hjärta... och försvinner. Men de försvinner inte. Inte på riktigt. De lämnar kvar avtryck längst inne i hjärtat. Samtidigt formas vi av dem. Det tror jag på. Det är genom våra möten vi växer och blir oss själva. De vi är menade att vara. Genom de som kommer in i våra liv får vi en chans att förverkliga oss själva. Jag är glad att jag fått den chansen. Trots tårarna som rinner vid avskeden, trots det mest outhärdliga... kommer alltid gryningen där man gläder sig åt tiden man fick tillsammans. Men det är klart... jag saknar ibland. Och det känns bra... på något sätt.

"Du, du gav mig mod
Att möta gryningen
Och våga tro
Och du, du var min vän
Och du såg mig jämt i ögonen
Morgonen är här
Jag undrar var du är

Och jag, jag saknar dig ibland"

Fredrik tippar VM

I morgon drar inomhus-VM i Valencia igång. Jag har följt sanslösa Sanna hela vintern men för ovanlighetens skull tänkte jag ägna ett litet ögonblick åt de andra svenskarna. Men Sanna är stjärnan. Punkt. Det blir tre medaljer. Holm får nöja sig med silvret i en duell där Rybakov är för svår. Wissman lyckas kriga sig till guldet i en fantastiskt jämn final. Sanna tar guldmedaljen i överlägsen stil, som den stjärna hon är.

Nu kör vi! :)

Tankeställare

Ann fick mig att tänka till igår. Jag sätter ofta upp mål och genomför dem oftast med bravur. Men nöjd blir jag aldrig. Det finns hela tiden saker att förbättra, tider jag kan slipa, meningar jag kan formulera bättre... och så vidare. Ann tyckte att jag skulle ta mig en funderare på om jag skulle belöna mig själv emellanåt. Men... jag vet inte hur man gör. Det låter säkert hur konstigt som helst... men jag vet inte. Vidare kom vi fram till att jag allt som oftast inte tillåter mig att vara mänsklig, och göra misstag. Där försöker jag utmana mig själv. Det är inte lätt, ger upphov till ångest... men jag måste börja nånstans.

Formen: Det var i alla fall nollgradigt idag men snö och slask gjorde att jag sprang med en viss försiktighet. Åh, jag längtar tills det är snöfritt och massor av härliga plusgrader! Men jag får nöja mig med vädret som det är, för det kunde ha varit värre. Formen är fortfarande frånvarande, benen känns sega och näsan är täppt. Men skam den som ger sig... för lika mycket som jag längtar efter våren ser jag fram emot pigga ben och toppform. I helgen ska jag köra ett rejält test med 10, 5 kilometer... vilket är ett halvt Göteborgsvarv. Håll tummarna! ... Kanske skulle belöna mig med en god pizza när jag genomfört passet? Oavsett hur det går. Är det så man gör? :)
Tid/Distans: 40/6.6
Dagens låt: "Jag saknar dig ibland" - väcker så många känslor... och minnen av två människor som jag saknar. Ibland.

Omstart

Nu är ni hemma igen. Ni är hos mig igen. Det är så det ska vara.

Jag har varit hemma, ätit gott, varit förkyld... och nu är det en knapp månad kvar till Premiärmilen 2008, och jag känner för en omstart. Förra året var jag taggad men nu är jag nära på besatt i målet att nå mitt livs form. Trots att snuvan sitter i var jag ute i bitande kyla och kutade knappa åtta kilometer i morse. Hur det gick? Det är just löpningen jag tänker fokusera på de kommande månaderna, tills jag står på startlinjen till Göteborgsvarvet framme i maj. Jag kommenterar formen, resultatet och vilken låt som "bara måste komma på min mp3" innan Premiärmilen (om den inte redan är där).

Formen: Seg efter förkylningen, näsan rann och i minusgraderna kändes det motigt. Men i takt med att snuvan ger sig och kroppen återhämtar sig tror jag de gamla takterna kommer återkomma. Jag kan så mycket bättre.
Tid/Distans: 47/7.9
Dagens låt: "Ingen mår så bra som jag" - vilket jävla lyckopiller!

Värdigt

Eftersom jag suttit fast ute i skogen och haft diverse strul med min dator har mina kommentarer om den sista delfinalen låtit vänta på sig. Men... nu är jag online igen och jag är så nöjd så. Favoriterna höll och det var rätt att skicka Linda och Charlotte till Globen. Den sistnämnda var helt outstanding och hennes snygga, fantastiska och explosiva "Hero" fick mig på fall. Hon är bättre än för nio år sedan, låten håller högre klass men frågan är om Charlotte slår Sanna? Jag vet inte. Jag kanske är naiv men jag tror kampen kommer stå mellan dem. Jag kan ha fel. Men jag tycker det är dags för en ballad. Det vore på ta mig fanken på tiden. Jag tror inte Linda Bengtzing har något att göra med slutstriden. Låten var en härlig uppföljare på "Alla flickor" och "Jag ljuger så bra", men inte så mycket mer. Det är ingen vinnarlåt. Men Linda kanske kan överraska? Med hennes intensitet och glöd kommer man långt. Jag menar... hur svårt kan det va'?

Nordman var helt okej tycker jag. Det var ett himla ståhej om att det skulle brännas häxor på scenen, men i slutändan tyckte jag låten talade för sig. Gillar man Nordman fungerar den nog. För egen del rycker jag lite lätt på axlarna. Min glädjechock bjöd istället Fronda på. Jag satt och skrattade mig igenom hela "Ingen mår så bra som jag". Det var ett genialiskt lyckopiller som fick mig på fall. Det fanns en anledning till varför han fick min andra röst. Den första fick Charlotte. Ibland måste man blunda för musiken och låta hjärtat bestämma. Jag vet att hela jag blev glad av Fronda.

Calaisa var duktiga och sjöng riktigt vackert, men den något platta låten glömdes bort rätt omgående. Ännu snabbare lyckades jag tack och lov förtränga Nicklas Strömstedt. Men Sibels gälla pipa fastnar i mina öron. Nej, hon låter inte bra. När Sibel tar i gör hon det hellre högt än bra och det i kombination med hennes fjolliga och fjantiga personlighet gör att jag hellre springer och gömmer mig. Möjligen är hon en arvtagerska till Carola... och det är definitivt ingen komplimang. Daniel Mitsogiannis då? Ja... när man tänker på hans skumma dans och... ehum... "utrustning" (seriöst... vad hade han i byxorna?) mer än själva låten är något fel. Synd, för bortom all koreografi döljde sig en riktigt bra låt.

• Charlotte Perrelli: "Hero"
• Linda Bengtzing: "Hur svårt kan det va"
• Fronda: "Ingen mår så bra som jag"
• Daniel Mitsogiannis: "Pame"
• Nordman: "I lågornas sken"
• Calaisa: "If I could"
• Sibel: "That is where I'll go"
• Nicklas Strömstedt: "För många ord om kärlek"

I Kiruna kommer det bli hett värre. Jag tror och hoppas på att Ola går vidare för hans låt förtjänar en plats i Globen. Den andra matchen lär vinnas av Carola (och Andreas) men jag vill hemskt gärna att Nordman ger henne (och honom) en rejäl match. Sen ser jag mycket hellre att Thérèse Andersson eller Suzzie Tapper kniper finalplatsen. Men det ska mycket till för någon att rubba Häggkvist (och Johnson).

En pojke från landet

Ja, det behöver jag... de senaste dagarna har försvunnit i en tjock dimma av ångest och tvångstankar. Dessutom börjar jag bli förkyld (vilket i sammanhanget är ett i-landsproblem...) men jag behöver komma hem till skogen. Stockholm är bra men jag är innerst inne en enkel pojke från landet. Jag vet inte varför mitt inre gör uppror just nu. Det finns aldrig någon enkel förklaring men första kursen är avklarad, många spänningar släpper och så måste jag komma ihåg att jag är mitt inne i vad som brukar vara årets värsta tid. I år har jag klarat mig bättre än de senaste tre åren. Faktiskt. Nu önskar jag mig innerligt en inre balans, att tankarna tystnar och att jag snart är hos dem jag älskar.

Dagens :( ... tankar är bara tankar... men de gör ont.

Dagens :) ... TV-spel är alltid en bra medicin.

"Ibland kan vägen kännas lång
Men jag vänder aldrig om
Jag vägrar att stå still
Och nu när jag ser en helt ny värld
Som barnet lever och lär
Så vet jag vad jag vill"

Igen och igen tills det går.

Drömmande

De senaste nätterna har jag drömt. Det har pendlat mellan helt harmlösa drömmar till andra där jag agerar och är på ett sätt som är så från mig man kan komma. Men kontentan av det hela är att jag inte drömt så mycket på ett och ett halvt år. Sen jag fick mina mediciner har nätterna kantats av drömlöshet. Nu vaknar jag med obehagliga bilder i mitt inre men jag tror ändå det är ett gott tecken att jag åtminstone i drömmens värld bearbetar tankar och minnen jag inte riktigt vågar möta. Jag skulle helst vilja slippa vissa drömmar, men jag ska istället fokusera på att ta reda på vad de vill säga mig och försona mig med svaret. Just förra natten drömde jag inte lika märkbart men jag sov hur länge som helst och var ändå helt väck när jag vaknade, framåt eftermiddagen. Knas.

Dagens :( ... en dröm förföljer mig.

Dagens :) ... formen är relativt god.

"Varje dag
Finns en undran
Vem är jag
Och vem tar mig
Dit jag far
På min resa
Genom livets äventyr"

Allt går om man vill... och... jag vill.

Hur vet man?

Jag vet inte. Hur vet man vad som är rätt? Jag försöker följa min berömda magkänsla men när tvekar blir det svårt. Men jag måste vara sann och ärlig mot mig själv och det har jag inte varit på ett plan den senaste tiden. Jag måste pausa den delen och fokusera på det i mitt liv som gör mig lycklig och stark. Skolan, löpningen, vännerna och mina älskade kattungar som jag ska hämta hem nästa vecka. Och... jag har bestämt mig för att allting blir precis som det ska vara. Till slut. Livet tar ibland med mig på obehagliga resor, men man växer som människa och formas. Jag tror till viss del på ödet men jag tror också att det är min uppgift att forma det som ska bli mitt liv. Då kan jag inte gå emot mina normer och värderingar. Det går inte. Det håller inte. Nej, jag är inte en sån kille. Åtminstone inte den tjugofjärde februari tjugohundraåtta.

Dagens :( ... att våga släppa taget gör ont.

Dagens :) ... schlagerkväll med mina babes!

"Det faller ett regn
Som kan kännas tungt ibland
Men så länge vi vill
Så ordnar sig allt
För med viljan kommer känslorna på nytt"

Min resa fortsätter... och den är faktiskt rätt spännande.

Slätstruket

Det var en rätt slätstruken historia, den här tredje deltävlingen. Det fanns några ljusglimtar men jag har svårt att se hur någon härifrån ska kunna vinna hela kalaset. Jag hade vissa förväntningar på BWO men "Lay your love on me" var inte så spännande. Jag har ärligt talat aldrig fastnat för deras tidigare bidrag men förhandssnacket handlade om att den här minsann skulle knäcka. Det gjorde den inte. Jag blev besviken och tycker både "Gone" och framför allt "Temple of Love" håller mycket högre klass. Att det här skulle vara ett hot mot Sanna har jag väldigt svårt att tro.

Sen hade vi Frida som dunkade vidare med "Upp o hoppa". Det värmde i hjärtat när man såg glädjen i henne som var så ren och oförfalskad. Men att hon skulle ha den minsta lilla chans i Globen finns inte. Det var sött och gulligt att hon gick vidare men hiphop räcker knappast särskilt långt. Möjligen kommer kidsen tokrösta men de har ju Amy Diamond också.

Caracola gick till Andra chansen och de där tjejerna var mest skrämmande. Ja, tre livs levande barbies vandrade runt i en stel koriografi som luktade plast lång väg. Nej, låten var inte fruktansvärd men skyltdockorna tog bort allt som var äkta och levererade en platt historia som inte lämnade minsta lilla avtryck. Det lyckades däremot Thérèse Andersson göra. Jag hade relativt låga förväntningar men ändå en liten förhoppning att en tredjedel av underbara Pay TV kunde göra något extra. Det gjorde hon. Det var en sällsam kombination av olika stilar som jag fastnade för. Nu tippade jag ändå att den skulle hamna långt nere i fältet men svenska folket fattade tycke för de originella kombinationerna och skickade Thérèse till Kiruna. Där väntar en oviss duell mot Suzzie Tapper.

Ett bidrag jag gärna sett gå hela vägen till final var Ainbusk med "Jag saknar dig ibland". Orosmomentet var Josefin Nilsson lite speciella (för att vara snäll) sångröst som har en förmåga att vara lite för mycket. Men Ainbusk levererade en vemodig ballad som gick in i mitt hjärta. Den var värd ett bättre öde än sjätteplatsen. Däremot var de andra killarna, som hamnade utanför toppstriden, väl förtjänta av de blygsamma placeringarna. Herr Isaksson var skrämmande kvällen till ära och växlade mellan att åma sig med gitarrsladden och se så obehaglig ut som möjligt. Fel. Eskobar lyckades med konststycket att döda festivalstämningen på tre minuter. Mer fel. Mickey Huskic försökte klämma fram en smäktande ballad med en relativt bra pipa. Men låten var sanna mina ord tråkigare än, ja, allt. Väldigt mycket fel.

• Ainbusk: "Jag saknar dig ibland"
• Thérèse Andersson: "When you need me"
• BWO: "Lay your love on me"
• Frida feat. Headline: "Upp o hoppa"
• Caracola: "Smiling in love"
• Patrik Isaksson & Bandet: "Under mitt tunna skinn"
• Eskobar: "Hallelujah new world"
• Mickey Huskic: "Izdajice"

Sista delfinalen ser högintressant ut. Linda Bengtzing följer upp "Alla flickor" och "Jag ljuger så bra" med "Hur svårt kan d va". Charlotte Perrelli tar ton i festivalen för första gången sen segern 99. Det återstår att se om "Hero" håller måttet eller om Charlotte gör en Carola. Sen undrar jag vad Idoldivan Sibel ska klämma ur sig (och om hon fortfarande är lika irriterande), jag funderar på om Sverige kommer ihåg Nordman och jag siar att Nicklas Strömstedt blir ett sömnpiller. Som vanligt.

7.74... och nu väntar VM

Sanna gör sin tredje bästa tid någonsin, bara sex hundradelar från världsrekordet. Det märks hur vana vi börjar bli nu när kvällens största nyheter var att Holm hånade Sjöberg, Wissman tog en meriterande seger och Klüft tråkigt nog missar VM. Det ska inte Sanna göra och då hon känner sig lite sliten så står hon över SM och laddar för VM.

Jo, jo... lite sliten och så springer hon på 7.74...

Första tentan

Då var den gjord... så skönt! Hur det gick? Den som lever får se... men jag är fortfarande lycklig av ölen efteråt. Jag gillar de här människorna, de får mig att må bra... men kvällens roligaste måste vara när en klasskompis frågade (och jag har inte ens pratat med killen särskilt mycket)... "var det Bergqvist du hette?" ... hihi, det värmde! Tack. :)

Dagens :( ... en obehaglig dröm, som tog mig tillbaka till mitt helvete... usch.

Dagens :) ... tentaöl med klassen var helt enkelt så jävla bra!

"För den som älskar
Kommer kärleken på nytt
En längtan kommer växa
När bitterheten flytt"

Då var då... och nu är nu. Ibland är bara gränsen så hårfin...

Onsdagar is the shit

Åh, nu har jag pluggat riktigt bra inför tentan tycker jag... även om jag kunde varit än mer flitig. Men det sitter helt okej i skallen och i morgon får det bära eller brista. Oavsett utgången så blir det tentaöl med klassen. Me like!

Onsdagsglass är också något jag infört! Så om en stund ska jag njuta av Lost och glass. Mer me like! Jag har kommit fram till att jag måste unna mig mer av livets goda, även om det är en svår balansgång. Jag har vägt allt från 125 till 78 och pendlat mellan tröstätning och självsvält. Att för första gången i mitt liv hitta en balans är inte lätt... men det går om man vill. Jag vill.

Dagens :( ... jag sätter alltför höga krav på mig själv.

Dagens :) ... gissar jag blir Lost toppat med Ben & Jerry!

"Allting finns framför mig
Ser en dörr öppnar sig
Där ute så finns, där ute så är
Hela världen för mig"

Men... många tankar går ändå till igår... till det som var. Kommer jag nånsin lämna det?

Aj

Det gick verkligen super att springa idag. Jag gav mig ut tidigt, tidigt eftersom jag ville springa en lång sträcka. Trots att det var innan frukosten flöt det på riktigt bra. Jag hann precis tänka "shit, vilken form jag är i" när jag snubblade på en trädrot och stöp i backen. Men det gick faktiskt bra, trots att jag tog emot fallet med händerna fick jag inte det minsta lilla skrubbsår. Nice! Mindre nice var att hälsenan gjorde sig påmind efter sju kilometer. Jag hade problem med den förra våren och det enda loppet jag sprang i fjol genomfördes med en ömmande häl och lindad fot. Hoppas inte det blir en likadan inledning på den här säsongen... för jag har stora planer... ;)

Dagens :( ... nytt tvång på gång?

Dagens :) ... tentapluggandet går över förväntan! Ibland... :P

"Och det finns en tid när själen får vingar
Och flyger fri, som var den besatt
Det finns en plats för hjärtan som brinner
Så kom ta min hand, det är dårarnas natt"

Jag är väl ingen sån kille? Eller? Är jag...? Oj...

Två alkisars bekännelser #1

Sara var här för någon vecka sedan och vi spenderade en kväll med vaniljvodka, cider och fyllesnack upp till öronen. Det här är den ocensurerade versionen av vår kväll och den lämpar sig inte för känsliga eller barn under 18 år... eller någon annan mer än mig och Sara egentligen. Men... enjoy!

Sara: jadu Fredrik... Den här kvällen blev ju inte så pjåkig endå.. du och jag och en massa alkohol.. vad mer kan man begära???

Fredrik: Jag hittar inte orden... mina psykologer säger att alkohol inte löser nåt... jag håller SÅÅÅ inte med... jag är så lycklig!

Sara: Alkohol är värdens bästa drog! Att säga något annat är bara bullshit!!!! För en stund är man lycklig, komma bort från all ångest... Alkohol är bra!!!!

Fredrik: Så jävla sant! Det känns som att du och jag kommer spendera många fantastiskt (fulla) kvällar här... men vad säger vi om... killar egentligen?

Sara: Tänkte just på det, vi borde umås mera (fyllesnack) och dricka mängder med alkohol! ocg ja, killar... hmm.. vad kan man säga.. jag har en hat-kärlek till killar, men mest är det hat! Dom är ju så besvärliga!!!!!!

Fredrik: Vi är ju det... och jag är så trött på att dejta... och nu ska du ta min oskuld... i vattenpipa alltså... jag tycker fantastiskt mycket om dig, men tjejer har inte det där du vet... som tänder mig. Haha... och inte lol! :P ... Mmm...

Sara:hahah nej inte lol! och nu blir det ingen vattenpipa, som du dsa, vi får nöja oss med sprit... eller som man säger i skottlans, spirits! Men, ahhh, jag gillar dej FRedrik (som vän) jag är så trött på alla kill-kompisar som blir kära :(

Fredrik: Mmm... jag kommer inte bli kär i dig, men skulle jag BLI kär i en tjej, så blir det lätt dig. Men ah... I'm a man... I have certain needs... ;) ... Åh, du får ta min oskuld nån annan gång... snart... Lova!!!

Sara: haha, ja lätt, jag ska ta din Irlänska oskuld, åhh hva jag älskar skottska män alltså, det är den där dialekten alltså!!! grrrrr! suck... -_-' Mitt skottska bär är i skottland och jag är här... killar bara ställer till det för en! VARÖR???

Fredrik: Ååååh, för att dom är... killar! Haha, men jag ska bli asexuell... en asexuell alkis. Du och jag... och en parkbänk. Och en Nintendo 64. Icke att förglömma. Haha... åh, jag blir glad av cider och vaniljvodka. Mmmmmmm... mer sånt!

Sara: haha, ja mer spsriiiiit!!!! och tv-spel.. killar är killar och vi gör bäst i att skita i dom, dricka vaniljvodka och vara glada istället! egentligen är som inte mycket att ängna en tankeåt ens :p
Vi har varandra och vi är bra vänner och jag är så glad att jag började på Grönan i sommras! Nu ska vi svepa varsin cider :)

Fredrik: Woooow! Nice on! Och... ah... nu gör vi det tycker jag. För jag får ingen ångest av alkohol. Inte med dig... för... ah, du är så jäääävla bra. Innan du skriver nästa inlägg MÅSTE vi svepa varsin ciiiiiiiiider. Och stänga av våra känslor... lova!

Sara:hahhaha, nu har vi sveeept och jag är full som en kastrull!!!! Ahhh, jag älskkar att ha fyllesnack med dej, när vi pratar om killar som vi kommer över (inte) det är jobbigt, men vi känner endå ingen ångest, innerst inne, så vet vi att vi kan snärja våra kärlekar och inte dejta dom som vill dejta oss! jag älaksra min kälek, och jag är arg att han inte inser att han vill gifta sej med mej! skriv nu fredrik så röker jag en fyllecigg!!!

Fredrik: Du röker... jag skriver. Men... ah, jag är så jävla lycklig med dig. Att börja på Grönan var det bästa jag kunde göra... som när vi pratade om att vi bara ville skära oss själva... det låter sjukt, men det var ångestdämpande för mig. Jag var så sur, ledsen och förtvivlad... och... näää, det är klart vi inte är det minsta kära i våra... ehhh... kärlekar? Eller? Jag dejtar som... aldrig förr... Åhhhh............... yay! Vi har mer vodka... åh, jag är så lycklig! På riktigt! Mmmmmmmm...

Sara: hahah nu börjar jag bli riktigt full här.. men iaf, skit samma.., jag gillar verkligen dej fredrik, och jag önskar du träffar en kille osm gör dej lycklig, detsamma till mej (barry) vi måste ha fler sånna här kvällar!!! Jag är lycklig just nu, för mannen i mitt liv skrev just till mej,, ahhhh jävla bra alktså, för mej... jag gillar honom så mkt mer än vad jag vill erkänna !

Fredrik: mmmm... hoppas att mannen i mitt liv just skrev till mig, men det vet man aldrig... hoppas det. För jag måste... bryta ihop och gå vidare, jag vill det... (I think) ... Ah, ah, vi kommer ha så många fyllor här, jag bara vet det. Och 2008 is the year of Sara and (och) Fredrik. Det är vårat år. Sex, alkohol och sex... och kanske lite kärlek... men... ah, oj... ah, hihihihihi... mmm... vi måste supa Anton full snart... okej? mmmmmmm... alla flickor utom jag... hihi...

Sara: hahahah! ja absolt, anotn ska bli full, lika full som du och jag är nu... det kommer att bli kul... åhh jag är så lycklig just nu.. och det är alkoholen :p men åhhh! min skotte skrev till mej, idag för inte alls så länge sen, jag kan inte sluta tänka på det.. jag är bara så glad!!!! nu är fredrik så full så han måste spy.. hahahahah, ahh en riktig fylla indeed... jag måste inte spy (än) men ge det lite tid så kommer jag också att göra det.. hahahhaahah! fredril.. jag gillar dej,.. fast du inte tål sprit hahahahahahahaha, åhhh..mer fylla vill vi ha! när du spytt klart så blt det en shot på det tykcer jag!!!! Ska fundera på vad jag ska skåla för hmmm...

Fredrik: Haha... jag behövde inte spy alls, min kropp tyckte inte det i allla fall.... knepigt............... det vi skålade om just nu lämnar vi utanför det här samtalet, men låt oss säga att vi tyckte väldigt bra om det... det är nåt för oss. Och... we like! Men... Mmm... alkohol är bra för mig. Det är en jävligt bra... en bra grej för oss. Det kommer mera... hihihihi! Mmmm... oh, ja!

Sara:hahahaha--... gud vilket fyllenack det här börjar bli... men dte är bara trevligt! åhh... vi skålade för bra saker 1, för flera sånna här kvällar... och för att jag ska få min kärlek att inse att han inte kan leva utan mej!!!! men det är väll fantastiskt det är ett senare problem hur jag ska få ihop det.. men jag kommer nog på en bra plan i fyllan och villan!!!! ahhh.... alkohol är så bra! jag vill vara alkis föralltid!!!

Fredrik: Oh, yeah! Haha! Jag är så lycklig nu, min lägenhet är sååå... JAG! Alla mina nördiga saker ska vara där dom är. Och min utbildning... är gryyyym! Och cigaretter... det här stannar mellan oss... men, det är sjukt trevligt... och... jag vill... vad vill jag? ... vet inte... men det här är ett alkoholhaltigt samtal. Guuuuuuuudars... en klassiker redan! Haha! Och jag tror det kommer mera såna här samtal i min blogg... åååååh, jag är frustrerad. Jag vill.... så mkt. På en gång. Knas.
Sara:hahaha, ja man vill så mycket fredrik.... kärlek och en massa annat tjaffs som allrig blir till... men man ska inte leta... för att kärlekenmn den kommer.. när man minst anar det och man hra get upp... då står han där framför dej... men jsaag tror att jag redan hittat min... men mne.. det ååterstår att seee...! jävla skotte.. kan han inte bara inse att han gillar mej?!?!?!?!?! hahahahah.. den spriten den spriten!

Fredrik: Åh, han är nog rätt för dig, men jag tror inte jag hittat min ännu, faktiskt... :P ... Mmmm... han var inte rätt för mig i alla fall, är det säkert för nån annan, men... ah, vill bara... kunna stava... och hitta rätt. Kille. Allt handlar om det... när jag är full... hihihihi... i morgon börjar mitt nya liv! Faktiskt.

Sara:jah imorrn är en ny dag meed nya problem att löasa..., men just nu så bryr nan sej´inte om det, för man är full och lycklig och alla problem är som bortblåsta! hha,...m men... imorrn så börjar alla lärleksproblem igen och allt är sej likt... men.... yes min kärlek han skrev tillm mej så jag kommer att vara lycklig e *här råkade Frredrik radera en massa om hur lycklig Sara var. Han gjorde det av misstag. På riktigt*

Fredrik: ååååååå, jag är så lycklig att jag fann dig, Sara! Den där dagen på bussen. Jag var så arg på hon-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Vi var så lika... bittra, arga, sura... och Du hade mig vid det första... Mario. Mmmm... du kommer få dina guld och gröna skogar, även om jag just nu var full, tarvlig... och råkade radera. Dumt. Men jag borde resa... och jag kommer hitta H-A-N. Men... ah, hihihihi... snart blir det inflyttningsfest. Då blir det mer vodka! ... Åh, jag gillar att vara full. Faktiskt. Vi kommer skratta åt det här... men... ah... jag är lite... rolig just nu.

Sara: hahha vi kommem rsbsolut att skratta åt det här! hahhaha, jag är också glad åt dewn där dagen på bussen när vi var så sura.. men det är det så binder oss tillsammns.. att vi är så sura och bittra! men det är därför jag gillat dej fredrik, även om du råkar radera mitt fyllensnack , hahahahahhahaha (inte lol) jag hatar LOL!

Fredrik: LOL ... åh, åt helvete med det där. Men vi ska ha våra bröllop. Du med dina kiltar, skottar... och jag ska ha min jävla solnedgång på min strand. DU är bjuden. Inte många är det. Meeen... vem jag gifter mig med, ja, jag ska bara göra det EN gång. Det vet jag. Du, Anton och några fler är bjudna... Mmmmmmmm... Schlager is the shit. Erkänn att du gillar det lite också?

Sara: hahah egentligen inte... men här med dej... s¨å jaaah.. det har sin charm.. du är deffenetift bjuden på mitt bröllop om skotten vågar fria! då ska cvvi dansa skottsk dans , med kiltar och glimten i ögat hahahha! hjälp, jag känner att stavningen inte funkar alls här ! ni får ursäkta alla stavfel, mne jag skyller på alkoholen ... hahahahha! gud va kul att vara full.. det borde jag vara oftare mecd dej fredrik... många fler sånna här kvällar! ja tack!

Freddrik: Yes indeeedio! Det här är bara början! Vi kommer så ha många fyllekvällar här i min loevely etta i Kungshamra... åh, kan man inte alltid vara full? It's a state of mind, a perferct stade... state... ja, stavningen ja... hihihihi... Åh, ja. Jag vill bara njuta av livet just nu, utbildning, boende... så perfekt. EN sak skulle göra det ännu bättre... du vet säkert va?

Sara:ja... hahah.. vafan nu är jag full så jag bryr mej inte... vi vill ah massa analsex.. inyte med varandra men,... med heta män som kan sin sak.. oh yes.... sexy scorish guys.. well.. for me anyway! jag älskar den dialékten!!! MM... MMMM! åhhhh... vi vill ha sex så är det.. vi är kåta och vackra!!!!!

Fredrik: Haha... jag är ju lite mer pryd än vad du är, så jag säger att jag vill ha vacker kärlek... för det är som du säger... vi är vackra.................................................................. och kåta! :P ... Mmm... Oj, oj, oj. Ja, oj... Och... ja, vi kommer få allt det där, det är jag så säääker på. Och ja... brunetten i Sarek är heeet, blondinen är... för mkt. Men du är ju brunett! Ni är så mkt sexigare. Indeed! PUUUUSS! :)

Sara: brunetter äger! hahahhaha... åh.. mörkhåriga män är verkligen nått att hänga i julgranen.. MMM! mörka mystiska och vackra precis som di och jag fredrik hahaha! mmm... vi är nog endå rätt heta när vi tänker efter! Jag menar... så många som vii har efter oss :) ahh vi är verkligen eftertraktade när man tänker eftter!!! Men inte för att vi är intresserade av dom.. vi har våra små flörtar ;) som vi älakar så mkt.. men dte vet dom inte ÄN! vi måste få dom att inse det på något sett.. hahaha analsex.. det är verkligen vår grej! det trodde vi inte va???

Fredrik: Haha... och nu kommer hela världen veta det. Oj då... men... ah, vi har ju BEHOV. Så... det här ska vi stå för. Så sant som det är sagt... oj, jag har min gamla frisyr ikväll... weeeeeeeird. Men 2008 is the year of Sara and Fredrik. Oj, oj, oj... jag bara känner det. I lilltån. Hoho... klockan är faktiskt 3 nu. Knas. Men jag är inte trött......... och precis som Lina Hedlund har vi drömmar, och i år når vi dom! Kiiiinkyyyy! ;)

Sara: kinky it is!!! hahaha... men nu ska vi inte prata om våra intima drömmar ;) Du har din gammla frilla. och det är het, det är det verkligen! jag vill dansa, och vara glad! typ nåt med shakira ,eller nån gammal goding från the 60's ! vi vill hångla och inga namn nämda.. är det alkoholen som gör det??? Vi är nog kåta innret inne, men vill inte visa det ytterst ute!

Fredrik: Sååå är det. I mitt yttre visar jag en annan... han, som bara vill bo här, plugga det och ha... H-A-N... men. Ja, när man är full kommer ens innersta känslor fram. Mmmm... jag vill ju dansa med... ja, surprise... Shirley, Sonja eller Sanna... annars hade inte jag varit jag; schlagerbög. Oj, jag är lite kär i Alcazar. Kvällen är ung! Vem vet vart den kommer föra oss... härifrån till evigheten, till lyckan! Åh, ja... jag tycker Kerr Smith är sexigast i hela jävla världen. Och du också så klart!

Sara: hahha, well, Im a hot piece of ass :D and you too! jag känner att vi är sexigast här inne... (vi är dom enda) men det har inte med sáken att göra! :) jag tycker att barry layden och gerard butler är som sexigaste! i would fuck them! hahah all night long.. det blir väldigt mkt engelska när jag är full... det är roligt.. man kan ju verkligen undra varför? :) hhahaha, roligt! äär du glad nu fredrik?? min favorit fredrik???

Fredrik: Jaaaaaa! I am. Ja, jag skulle lätt ta Kerr Smith och... okej, jag erkänner... Rebecca Gayheart, hon är löjligt sexig... eller hur? Åååååå... pizza... nu, klockan är snart 4... jag... troooooor inte att det finns nåt i närheten iaf. Dumt. Fånigt. Bisarrt. Men... ah, mmmmmmm... åh, nu byter jag musik!

Sara: jaaaaaahhh spice gils me likeee ! hahahah , vilka minnen alltså, jag och min kusin nicki brukade sjunga ill dessa låtera!!! hahahah! jag känner att det är dags för en till fyllecigg och, så har jag tänkt att när ska denna blogg ta slut! hhaa.. men nu har du fredrik tagit min blogg-oskuld! ;) känns bra! mmm.. sex... väldigt va mkt man tänker på det när man är full :D:D

Fredrik: Haha... ja, den borde ta slut! Har du några sista klocka ord att säga till läsarna? Synd att du inte tog min vattenpipaoskuld......... snart så!

Sara:ja men det blir nästa fyllekväll ;) haha... klocka ord... hmm... när livet känns trist.. drick lite alkohol så är dina bekymmer som bortblåsta! hahaha :D:D:D det är mina visa ords!

Fredrik: Det är så sanna ord... mina blir... sluta aldrig tro på dig själv, oavsett hur svårt och svart livet känns. För sådana tider kommer, men det gäller att klara av dom... och då är alkohol den rätta medicinen!

Puss och kram,
Sara och Fredrik

Sanna mina ord

Den här kvällen fanns det bara en enda stjärna. Sanna Nielsen levererade ett makalöst nummer som kan räcka hela vägen. Då menar jag inte bara seger i Globen utan också i Eurovision Song Contest. Jag har följt hennes musikaliska resa sen hon var 11 och jag 12. I Melodifestivalen debuterade hon 22 som 16-åring. Redan då skrällde "Igår, idag" med en tredjeplats. Sen tävlingen gick igenom sin makeover har hon varit med fyra gånger. Vid samtliga tillfällen har hon nått final. "Hela världen för mig" följdes av "Du och jag mot världen" och förra året tog hon sig via andra chansen till final med "Vågar du, vågar jag". Men det var inte förrän igår hennes monumentala genombrott kom. Jag känner många som aldrig riktigt fallit för den skånska sångfågeln men när Sanna igår slog ut självaste schlagerdrottningen Carola var succén ett faktum. "Empty room" är tveklöst årets magiska ögonblick för mig. Det är visserligen två delfinaler kvar men inget slår det här. När man begåvats med Sveriges bästa röst behövs ingen kör. En fullfjädrad artist och en smäktande och vemodig ballad är det enda som räknas.

Bröderna Rongedal gick också till final, vilket jag välkomnar. De sjunger så ruggigt snyggt och bjöd på en sån härlig show att de knäckte La Carola av bara farten. Mot min vilja så höll jag dock Ola högre. Jag ville inte tycka om den men jag kunde inte blunda för att låten satt som en smäck och fick mig att gunga med. Nu var inte Ola i sin bästa form och det kanske var skillnaden mellan en finalbiljett och en plats i andra chansen.

Och så denna Carola. Hon tog i från tåspetsarna igår och sjöng för allt vad hon var värd. Andreas såg ut som en statist bredvid den övertända divan. Låten i sig var det inget direkt fel på. Den var okej men en kväll som denna räckte inte det. Tajtar duon till sitt nummer lite mer så ska de nog kunna överleva Kiruna och andra chansen, men å andra sidan undrar jag om ens det kommer räcka för att hålla liv i schlagerdrömmen för Carola och Andreas. Carolas bäst före-datum har gått ut och Andreas skulle må bra av att ta en paus från festivalen.

Övriga fyra artister kändes mest som pausunderhållning. Lasse Lindh var lite söt, Alexander Schöld är fortfarande ett sömnpiller, The Nicole liknar Brittan och kebabpizza passar allra bäst i min mage.

• Sanna Nielsen: "Empty room"
• Ola: "Love in stereo"
• Rongedal: "Just a minute"
• Johnson & Häggkvist: "One love"
• The Nicole: "Razorborka"
• Lasse Lindh: "Du behöver aldrig mer vara rädd"
• Andra Generationen: "Kebabpizza slivivitza"
• Alexander Schöld: "Den första svalan"

Nästa vecka ser ut att bli en mellanvecka. BWO tilltalar inte mig, Ainbusk är i och för sig rätt sköna att lyssna på men mest hoppas jag på Thérèse Andersson från Pay TV, som är favoriter hos mig.

7.75... i en klass för sig

Vad har vi hört det förut?

Jag kan inte låta bli att fortsätta snegla på det kvinnliga höjdhoppet. Mitt hjärta kommer alltid banka lite extra för just den grenen. Huvudpersonen är nu så som i fjol Blanka Vlasic. Hon har börjat säsongen med 2.01, 2.03, 2.04, 2.02 och så 2.01 hemma i Split. Det är enormt bra... men... för det finns ett stort men... nu har Blanka ställt in de kommande tävlingarna. Anledningen är en skada i upphoppsfoten, en slemsäck för att vara exakt. Det var just så problemen började för Kajsa. Jag hoppas Blanka klarar sig ur det här bättre... men det är ett bevis på att det inte går att ta något för givet. Att vara bäst igår behöver inte innebära att man är det idag... det går inte att ta något för givet.

Försoning

Jag och Maria såg den idag. Det var svårt att förvänta mig nåt speciellt för det enda jag visste var att den fått fantastiska recensioner. Den var... bra men inte fantastiskt. Det fanns bitar som berörde och särskilt slutet gick rätt in i hjärtat. Men mer än så var det inte riktigt.

Men ordet får mig att tänka... försoning. Det är mycket av mitt liv som handlat om det de senaste åren. Idag hade jag ett läkarsamtal och det kändes bra. Den senaste månaden har det nya tvånget tärt något enormt på mig. Igår och idag har varit tuffa... men jag bestämde mig för att inte justera mina mediciner. När målet är att bli fri från dem så kan jag inte hålla på att gömma mig bakom dess falska trygghet. Något mer ångestdämpande vägar jag också. Senast igår besökte jag en ny men kär vän som ligger inlagd för just ett sådant beroende. Styrkan finns inte i små piller. Den måste finnas inom mig själv.

Jag vet inte hur jag ska bli frisk. Gång på gång tror jag mig hitta svaret men så kommer tvångets skugga över mig. Var jag än är så hånar tankarna mig. Min psykolog säger att det jag behöver göra är att lära känna mig själv, förstå varför de här tankarna kommer, lita på mig själv... men det är svårt. Jag vet att det handlar om att jag riktar min ångest, jag vrider verkligheten, katastroftankarna mal sönder mig... och jag kämpar på och härdar ut. Jag försöker hitta tankar som lindrar men det är svårt. Till slut brukar det gå... och jag blir lika förvånad varje gång.

Dagens :( ... "tänk om, tänk om, tänk om..."

Dagens :) ... att jag faktiskt vill bli frisk. Viljan måste man ha.

"Jag har den drömmen kvar
Som jag haft i alla dar
Det kan ta tid, som ödet sa"

"Ny utbildning, ny lägenhet," började Göran och jag tillade "nytt tvång"... det var faktiskt lite komiskt mitt i allt det tragiska. En dag kanske jag kan skratta åt hela den här historien... eller åtminstone ha försonats med den.

I huvudet på Fredrik

Jag fattar inte hur jag ska lyckas styra upp allt, för det är mycket i min lilla värld. I skolan är det böcker som ska läsas, uppgifter ska in och första tentan är bara en vecka bort. Jobbet (där jag jobbar lite extra nu) är ett mindre kaos. Jag är borta två veckor och hela Com Hem-projektet krisar. Jösses. Sen försöker jag ta tag i GAMEcore, där jag skrivit i fem år... och där jag tänker bli kvar. Sen dejtar jag som aldrig förr och jag är less. Det känns liksom aldrig rätt och jag är trött på jakten... och listan tar väl inte slut där. Jag funderar till exempel på hur man får in 50 pers på 23 kvadrat... hmm... vill jag verkligen ha en inflyttningsfest?

Dagens :( ... åh, gillar icke när ångesten triggar fantasin.

Dagens :) ... jag ligger steget före... det har aldrig hänt förut!

"Touch me now
Sing with me that nevermore refrain somehow
Time has come to give my very last goodbye
I'm running out of tears
I’ve been facing all my fears
Mr Memory, you and me are... history"

En enda önskan har jag... och det måste kännas... så. Det måste vara en Shirleylåt.

Mot snabbare (och ljusare) tider

Det börjar närma sig. Om drygt tre månader ska jag stå på startlinjen till det som jag har tänkt ska bli mitt livs lopp. Kunde jag springa på 2:20:22 med så lite träning 2005 så bör jag kunna krossa den tiden. Formen just nu går lite upp och ner men när jag är som sämst springer jag ändå så pass bra att jag ligger på tider som skulle räcka under två timmar. Det är dit jag siktar och jag tror jag kommer nå det. I mitt huvud har jag ändå högre drömmar och mål, men jag vet hur lätt det är att bli besviken. Jag vill kunna säga att jag är nöjd om jag slår mitt personliga rekord, men jag är inte riktigt nöjd om jag inte når under två timmar.

För att nå ännu längre och en tid en bit under två timmar så behöver jag förbättra mig på fler punkter. Självklart måste jag börja springa oftare men framför allt längre sträckor. Sen är det minst lika viktigt att jag tar tag i maten. Sen vet jag hur svårt det är att balansera just den biten för min del. Att ha en hälsosam kontroll kan lätt gå över till att bli en manisk sådan. Därför ska jag ha en dag i veckan då jag ska unna mig precis vad jag vill. De andra dagarna ska jag verkligen kämpa för att äta hälsosamt, varierat och regelbundet. Självklart kommer jag göra misstag, rucka på reglerna men det får ta den tid det tar.

Utöver varvet den 17 maj är jag anmäld till tre kortare lopp på en mil vardera. Precis som i fjol börjar jag med Premiärmilen den 30 mars. Därefter blir det Kvantumloppet i mitten av april och i slutet samma månad väntar Nackaloppet. Jag skulle vilja lägga in ett lopp veckan innan varvet men eftersom jag är på praktik då vet jag inte var jag kommer vara. Det enda jag vet är att jag kommer vara i mitt livs form lördagen den 17 maj. Nu kör vi!

Dagens :( ... ibland känner jag mig lite... tom.

Dagens :) ... stabiliteten i mitt liv som får mig att må så bra.

"En ny chans
att börja om
En ny chans
att få andas rent igen
En ny chans
att älska mig själv
och få ro i min själ"

Är jag redo? Är jag redo att möta friskheten? Samtidigt som jag längtar efter den... så skrämmer den mig. Det låter konstigt och det är svårt att förklara... men jag är så van vid det kaotiska och brinnande... att den grå vardagen, som kan vara alldeles underbar... skrämmer mig. Nej, jag kommer alltid vara jag och min vardag kommer aldrig bli grå och tråkig. Men den kan sluta trasas sönder och jag kommer sluta skära mig på skärvorna. Men det intensiva... vet inte ens om jag vill släppa taget om det. Varför? Jag vet inte...

7.68... fucking jävla världsrekord!

Jag har hoppats, trott, men inte redan i vinter. Innan säsongen började hade Sanna sprungit på 7.80 en enda gång. I år har hon gjort 7.81, 7.75, 7.72 och nu 7.68. Lägg till tre kvalheat där hon gjort 7.90 och två lopp på 7.78. Det är bisarrt, sjukt och så jävla fantastiskt. Idag slog hon Ludmilas 18 år gamla rekord med en hundradel. Nu har vi två kvinnor som har inomhusvärldsrekord: Susanna Kallur med 7.68 på 60 meter häck och Kajsa Bergqvist med 2.08 i höjdhopp. Grymt, härligt, gütt!

... visst finns mirakel? Eller?

Om nu Christer Sjögren älskar Europa så hatar jag Sverige. Lite i alla fall. Jag tyckte verkligen att de två segrande bidragen var snudd på katastrof. Dansbandstanterna röstade på Christer och deras barnbarn ringde sönder alla telefonväxlar när de skulle heja fram sin idol. Amy Diamonds låt var mest platt, tråkig och jag hade faktiskt vissa förväntningar. Hon är verkligen ingen favorit hos mig, men enligt kritikerna var det här en bra --poplåt. Det var snarare tvärtom. Den försvann ur minnet efter sista tonen. Herr Sjögrens nummer satte sig, visst, men var en ren uppvisning i dålig smak. Jag är tämligen säker på att ingen av de här två har sucken av en chans i Globen. Kvällens enda sämre bidrag var E-Types och Poodles konstiga soppa. Det är visserligen långt från min musiksmak men var det bara jag som tyckte att killarnas röster lät fruktansvärt fel ihop?

Men... visst finns mirakel. Hon var inte min favorit ikväll men hon tog den största delen av mitt hjärta. Jag faller som en fura för varma och innerliga svenska ballader. Att sen Suzzie Tapper skrivit texten själv och gått igenom en del gjorde det ännu mer äkta. Med en säregen djup röst och en text som träffade rätt i hjärtat så blev jag oerhört glad när Suzzie tog sig till andra chansen. Det var hon väl värd Suzzie hade också varit värd att nå ända till Globen, tillsammans med Velvet. Att Velvet blev femma är galet och ytterligare ett bevis på att svenskarna röstar efter artisterna och inte låtarna. Jag gillade "Dejá Vú" som var lite lik Sonjas "Etymon". Velvet var snygg, låten medryckande och en rätt ljummen kväll var den i en klass för sig.

Jag blev också lite småkär i Brandur. Han sjöng väldigt vackert och såg ut att mena varenda ord. Låten i sig var inte fantastisk men här var ett exempel där artisten lyfte en medelmåtta flera snäpp. Den hade jag gärna sett i Andra Chansen. Likadant var det med tjejerna i Face-84. Första lyssningen gav mig inte så mycket men i efterhand kom jag på mig själv med att nynna på den och jag gillade den unikt tokroliga texten. Det var ett kaxigt bidrag. "That's love" var inte långt efter i min bok men då också Michael var tämligen föll han också bort. Det brukar vara så i schlagersammanhang.

1. Velvet: "Dejá vú"
2. Suzzie Tapper: "Visst finns mirakel"
3. Brandur: "Lullaby"
4. Face-84: "Alla gamla x"
5. Michael Michailoff: "That's love"
6. Christer Sjögren: "I love Europe"
7. Amy Diamond: "Thank you"
8. E-Type och The Poodles: "Line of fire"

Efter en ljummen första vecka så ser jag fram emot Sannas alltid lika höga klass, Carolas och Andreas Johnsons samarbete och sen jag såg bröderna Rongedal live i somras har jag insett vilka grymma sångare de är. Utöver de här måste jag nämna att Idol-Ola är rätt snygg. I Västerås blir det en bättre delfinal.

Den sanna glädjen

Tiden går fort och helt plötsligt är det dags för schlager igen. Me like. Självklart handlar allt om låtarna och inte om artisterna... men... näää. Vem försöker jag lura? Sanna Nielsen har Sveriges bästa röst och det ska bli kul att se henne köra en pampig ballad efter hennes mer tempofyllda äventyr. Nästa vecka är det dags och utan en Sonja eller Shirley i festivalen är hon på förhand min favorit. Sanna är blott 23 år men hon är med för femte gången. Bisarrt.

Med vaniljvodka i kroppen

Oj, borde verkligen inte skriva när jag dricker... men vi kör ändå. K och C har varit här, de är roliga! Vaniljvodka är trevligt. Ehm... men... ah, jag saknar mina små... gränslöst. Medan jag ordnar upp mitt liv kom vi fram till att de mådde bäst hemma hos mor och far (mormor och morfar). Men... jag saknar er så, Henning och Hope. Åh, kom tillbaka snart! Ni är en del av mig, Oskar Henning Eriksson och Kajsa Hope Eriksson. Jag skickar en kram till er, för oavsett hur långt borta ni är, så är ni det bästa jag har. Jag älskar er.

Dagens :( ... ångesten, rätt och slätt.

Dagens :) ... det är något som varit med mig i fem år. Hos er stannar jag kvar!

"Och allt som jag har
Är tron som lever kvar
Och som aldrig, aldrig lämnar mig"

Måste är inget bra ord... men jag måste göra det som är rätt för mig.

Tre år och några dagar

Trots allt... min nya lägenhet, utbildningen... livet i sig... så fanns mina tankar hos dig den första februari. Tre år har gått.

"Are you looking down upon me?
Are you proud of who I am?

There's nothing I wouldn't do
To have just one more chance
To look into your eyes
And see you looking back"

Du kommer alltid vara min ängel. Min skyddsängel. Tack.

Tankar och drömmar

"Du riktar din ångest." Det är som vanligt. Jag får så mycket ångest att jag inte orkar, och skapar mina absurda tvångstankar. De och jag har ett destruktivt förhållande. När livet är som mest svart tar jag till dem, för det är mitt sätt att hantera ångesten. En gång var de mitt enda sätt att överleva. Ändå blir de stundom så tunga att tankarna i sig kan suga all livskraft ur mig. Med lite distans till alla mina tvångstankar ser jag hur absurda de är, men när jag är mitt uppe i det... så är läget ett annat. Då vågar jag inte lita på det orimliga. Jag vet men kan inte riktigt tro. Ibland vet jag inte om ångesten skapar tankarna eller om det är tvärtom.

Men... mitt i allt är jag ändå stolt över mig själv, över den jag är och den jag är på väg att bli. Igår var det sju månader sen jag senast skar mig. Varje vecka är en seger, varje dag en triumf och tendenserna kommer alltmer sällan. Jag har inte vägt mig på fyra månader. Ett tag var abstinensen outhärdlig men jag insåg att det inte gick att väga mig tio gånger om dagen. Ibland är jag nyfiken men jag är inte längre sjukligt besatt. Att få ett sunt förhållande till min vikt är också en dröm som håller på att bli sann. Många blir det just nu. Ja, jag är stolt över mycket... vissa saker är större som att ta mig hel och stark ur en destruktiv relation som till slut bestod av krossade drömmar och svikna löften eller att på egen hand kämpa ner en panikattack. Det gjorde jag förra veckan. Då var jag stolt. Andra saker är mer triviala som att ha gjort världens finaste Shirley-kollage eller att krama Henning och Hope så att de nästan går sönder. Hur små eller stora drömmar än är... så är de drömmar.

Dagens :( ... dit ångesten riktas.

Dagens :) ... psykodynamisk terapi is the shit!

"Minns att någon sagt till mig
så gå dit hjärtat leder dig
sätt din tro till gudarna
som styr vad som händer
en dag i sänder"

En sak undrar jag... hur blir man fri från ångest?

Hemma?

Det är så... osannolikt. Jag bor i världens finaste studentetta. Hela helgen har jag fixat och donat för att sätta min prägel på mitt hem. Kortet på Oskar är uppe, alla självbiografier står i bokhyllan, Kajsas autograf pryder kylskåpsdörren, klassfotot från AMP kommer möta mig varje morgon och äntligen gjorde jag slag i en dröm och ett Shirley-kollage finns ovanför min skivsamling. Nu tänkte jag, när jag för en gångs skull har lite pengar över, beställa ett gäng posters för att göra det ännu mer... jag.

Samtidigt som jag gläder mig över mitt hem, min underbara utbildning, så... finns det en del av mitt liv där jag fortfarande känner mig bräcklig som ett korthus. Jag vet inte vad som hänt, men den senaste månaden har jag... ja, bekräftelsen har rasat över mig. Jag har egentligen aldrig tyckt särskilt bra om mig, stundom har jag hatat mitt eget jag... men jag gör inte det längre. Jag trivs med livet på flera punkter, och vågar möta varje dag, varje tanke och varje sekund med en beslutsamhet. Det finns en styrka i mig, samtidigt som det finns en svag liten kille där inne. Jag är unik och inser det... kanske därför jag fascinerar och attraherar. Ingen är som Fredrik. Frågan är om någon nånsin kan tämja mig?

Dagens :( ... tvångstankarna förvrider och förvränger.

Dagens :) ... mitt alldeles fantastiskt underbara hem.

"First, when there's nothing but a slow glowing dream
That your fear seems to hide deep inside your mind
All alone I have cried silent tears full of pride
In a world made of steel, made of stone"

Terapi i morgon efter tre veckors uppehåll... känns välbehövligt.

Här nu

Nu är jag här, i min nya lägenhet... och det här har jag väntat på sen i somras, eller kanske ännu längre. Det kommer inte bli lätt, det vet jag, men för att bli riktigt stark i mig själv behöver jag bygga upp den jag är på ett ställe där jag är jag. På mina villkor. Tvångstankarna bråkar... jag försöker lindra dem på mina sätt. De enda sätten jag vet. Jag vet mycket väl hur destruktiva de är. Men jag berättar för mina vänner... låter dem stötta mig. Det är skillnad på att tvinga in dem i tvånget och släppa in dem.

Dagens :( ... det sjuka i mig skapar tankar som kväver mig.

Dagens :) ... Maria, Anton, Sara, Nicci, Christoffer, Lina, Baggis... tack.

"Weak as I am, no tears for you
Weak as I am, no tears for you
Deep as I am, I'm no ones fool
Weak as I am

In this tainted soul
In this weak young heart
Am I too much for you"

Svårt att tänka... tungt att bara vara... men jag blir alltid frisk från tvång. En dag kommer jag också lämna det här bakom mig. Jag vet inte hur... men... jag vinner alla kamper. Till slut.

7.72... tvåa genom alla tider

Inte ens jag hade förväntat mig den här utvecklingen. 7.81 blev 7.75 och nu 7.72. Ludmilas rekord är ynka tre hundradelar bort och hade Sanna fått en bättre start så skulle det 18 år gamla världsrekordet varit historia. Nu får Susanna nöja sig med att vara tvåa genom alla tider. Det är inte så dumt det heller.