Tack... tack för att den här veckan är slut. Det har varit så mycket press, stress och... ja, mycket av allt. Tenta, jogging och jobbet har avlöst varandra i en aldrig sinande ström, och... jag är helt matt nu. Ändå känner jag att allt gått bättre än väntat. Tentan kändes super, min löpning börjar lossna och jobbet, ja, oavsett hur tråkigt jag tycker det är så är jag förbannat bra på att lösa kriser... för det är minst ett par nya. Varje dag.
Men all denna intensivitet har satt sig på mitt psyke. De senaste dagarna har tvånget varit med mig på varenda steg jag tagit. Ångesten har varit med mig dygnet runt. Till och med mina självdestruktiva tendenser har tagit fart och det är en varningssignal om att något är fel. Grovt fel. Ändå har jag lyckats fokusera, stretat vidare och varit som bäst när det gäller, men nu får det gärna bli lite lugnare.
Jag behöver det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej min lille luns
Ville bara önska dig lycka till på söndag och säga att vi älskar dig fast det vet du ju redan.
Kramiz från syster yster
Skicka en kommentar