Bakslag

Ja, men visst... det gick ju lysande det här. Eftersom vintern kände för att göra comeback har jag legat lågt med löpningen. Dessutom har jag lyckats trycka in en påskhelg med massa godis och onyttigheter. I förmiddags var det ändå hyggligt varmt, lite snö har faktiskt smält bort... så jag gav mig ut. Förväntningarna var inte höga och jag hade inte bestämt hur långt jag skulle springa, med tanke på underlaget... men det blev ändå 8.6 km... där det mesta gick fel och kändes tungt.

Formen: ja, det här var helt klart ett bakslag. Benen kändes tunga, särskilt uppför fick jag ingen fart med mig alls. Jag hoppas det hela beror på allt godis jag tryckt in i mig, det ofrivilliga uppehållet och det hala underlaget. Skosnörena gick upp sisådär femtielva gånger och jag lyckades till och med få håll. Det blev pers, men då jag bara rusat den här sträckan en gång, då hälsenan gjorde sig påmind, så säger inte det så mycket. Nu sprang jag 8.6 på en tid jag vill upprepa på söndag, men då på en längre distans. Det känns ju lite omöjligt och hopplöst... men det är just sådana utgångslägen jag älskar. Jag ska ut på torsdag också tänkte jag. Då springer jag en kort runda och satsar på att få upp farten igen... för på söndag ska min kropp grillas som aldrig förr.
Tid/Distans: 50/8.6
Dagens låt: "Weak" - för ibland går allt fel, men då är jag som starkast. Gång på gång.