Och så Sanna Nielsen. Jag har varit en beundrare av Sveriges bästa röst sen hon var tio och jag elva. Att till slut få se henne få hela svenska folkets kärlek känns mäktigt. "Empty room" är tveklöst årets största låt och trots att nu Sanna "bara" blev tvåa känner jag mig inte det minsta besviken. Hon fick folkets röst och då är man också en vinnare. Frågan är om man inte är den moraliska segraren? Vad gäller folkets röster har Sanna på vägen slått både Carola och Charlotte Perrelli. Större än så blir det knappast.
Utöver det har jag ett par bekännelse. Jag har börjat rågilla Nordman. Texten drar in mig och historien om den stackars flickan på bålet griper mig. Extra synd blir det om henne när hon nu har brunnit upp hela fyra gånger. Usch. Sibel skriker, skriker och skriker men en liten del av mig tycker hennes ballad är ganska vacker. Ibland. Christer Sjögrens nummer är fortfarande en orgie i dålig smak, men det är en orgie jag börjat få en hatkärlek till.
Annars är Linda Bengtzing en livs levande duracellkanin, Amy Diamond kommer alltid vara tolv och Frida är hopplöst tråkig. Men Headline är söt. BWO levererar ett snyggt och proffsigt nummer men blir aldrig bättre än trea. Bard blir aldrig folklig, men som vanligt behöver ju de inte Melodifestivalen. De är så stora ändå. Varför kommer de alltid tillbaka? Slutligen vill jag hemskt gärna gilla Rongedal, men jag gör inte det. Knepigt.
- Sanna Nielsen: "Empty room"
- Charlotte Perrelli: "Hero"
- Nordman: "I lågornas sken"
- BWO: "Lay your love on me"
- Linda Bengtzing: "Hur svårt kan det va"
- Sibel: "That is where I'll go"
- Christer Sjögren: "I love Europe"
- Frida feat. Headline: "Upp o hoppa"
- Rongedal: "Just a minute"
- Amy Diamond: "Thank you"
Nästa år hoppas jag Sanna tar en paus. Hon är 23 år och är med för femte gången. Dessutom går det inte att toppa "Empty room". Shirley lär vara mammaledig men jag hoppas att Sonja dyker upp igen. Jag behöver åtminstone ett av mina tre "S".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar