Under dröm 50!

Oj, jag vet inte vad jag ska börja. Uppladdningen har varit närmast optimal och med bra fysisk form, en hel och fin hälsena och ett fantastiskt vackert vårväder hade jag stora förhoppningar att slå mitt pers från i fjol på 54:30… 49 minuter och 22 sekunder senare blev drömmen sann. Inte nog med att jag slog personligt rekord med fem minuter, jag sprang för första gången under 50 minuter på milen. Det är en stor dag i mitt ganska färska löparliv. Jag sprängde en gräns och jag har så många framför mig. Närmaste loppet i kalendern är Kvantumloppet i Huddinge om två veckor. Jag vet ingenting om banan och dämpar således förväntningarna. Dessutom tänker jag inte gå ut så hårt, för i ärlighetens namn var andra varvet av dagens lopp en bragd utan dess like…

Formen: Jag bestämde mig att jag skulle springa på allt vad jag hade från början. Jag ville ge drömgränsen en rejäl match och således satte jag fart redan från början. Det var lite vanskligt att möta motstånd för första gången på ett år. Förra året lyckades jag springa mitt eget lopp, men i år drogs jag med i en alldeles för hög fart. Efter halva loppet stannade mellantiden på 23:28 (!) och med tanke på att jag som bäst gjort 26 på 5.2 kilometer var det en öppning i värsta laget. Andra varvet blev en enorm uppvisning av min tjurskalliga viljestyrka. Benen stumnade, jag tappade fart, blev omsprungen mest hela tiden och ett tag funderade jag på att ge upp och spy i närmsta buske. Men jag fortsatte. Det var massor av tankar som for genom skallen men jag tvingade mig vidare och tog en kilometer i taget. Jag hade för länge sedan gett upp dröm 50, men jag ville hemskt gärna slå mitt pers. Så, när mållinjen närmade sig, ropade speakern att det fortfarande var tid kvar för att klara drömgränsen. Ni fattar inte hur lycklig och glatt överraskad jag blev när jag sluggade i mål. Glad, stolt och med Sonja Aldén i hörlurarna korsade jag mållinjen på 49:22.
Tid/Distans: 49.22/10
Dagens låt: ”Här står jag” – jag uppfattade inte mycket av låtarna under loppet, för jag var fullt upptagen av mina tankar… men att höra Sonja Aldéns ljuva stämma efter mållinjen var balsam för själen.