Nu är jag här, i min nya lägenhet... och det här har jag väntat på sen i somras, eller kanske ännu längre. Det kommer inte bli lätt, det vet jag, men för att bli riktigt stark i mig själv behöver jag bygga upp den jag är på ett ställe där jag är jag. På mina villkor. Tvångstankarna bråkar... jag försöker lindra dem på mina sätt. De enda sätten jag vet. Jag vet mycket väl hur destruktiva de är. Men jag berättar för mina vänner... låter dem stötta mig. Det är skillnad på att tvinga in dem i tvånget och släppa in dem.
Dagens :( ... det sjuka i mig skapar tankar som kväver mig.
Dagens :) ... Maria, Anton, Sara, Nicci, Christoffer, Lina, Baggis... tack.
"Weak as I am, no tears for you
Weak as I am, no tears for you
Deep as I am, I'm no ones fool
Weak as I am
In this tainted soul
In this weak young heart
Am I too much for you"
Svårt att tänka... tungt att bara vara... men jag blir alltid frisk från tvång. En dag kommer jag också lämna det här bakom mig. Jag vet inte hur... men... jag vinner alla kamper. Till slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar