Oj, borde verkligen inte skriva när jag dricker... men vi kör ändå. K och C har varit här, de är roliga! Vaniljvodka är trevligt. Ehm... men... ah, jag saknar mina små... gränslöst. Medan jag ordnar upp mitt liv kom vi fram till att de mådde bäst hemma hos mor och far (mormor och morfar). Men... jag saknar er så, Henning och Hope. Åh, kom tillbaka snart! Ni är en del av mig, Oskar Henning Eriksson och Kajsa Hope Eriksson. Jag skickar en kram till er, för oavsett hur långt borta ni är, så är ni det bästa jag har. Jag älskar er.
Dagens :( ... ångesten, rätt och slätt.
Dagens :) ... det är något som varit med mig i fem år. Hos er stannar jag kvar!
"Och allt som jag har
Är tron som lever kvar
Och som aldrig, aldrig lämnar mig"
Måste är inget bra ord... men jag måste göra det som är rätt för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar