Slätstruket

Det var en rätt slätstruken historia, den här tredje deltävlingen. Det fanns några ljusglimtar men jag har svårt att se hur någon härifrån ska kunna vinna hela kalaset. Jag hade vissa förväntningar på BWO men "Lay your love on me" var inte så spännande. Jag har ärligt talat aldrig fastnat för deras tidigare bidrag men förhandssnacket handlade om att den här minsann skulle knäcka. Det gjorde den inte. Jag blev besviken och tycker både "Gone" och framför allt "Temple of Love" håller mycket högre klass. Att det här skulle vara ett hot mot Sanna har jag väldigt svårt att tro.

Sen hade vi Frida som dunkade vidare med "Upp o hoppa". Det värmde i hjärtat när man såg glädjen i henne som var så ren och oförfalskad. Men att hon skulle ha den minsta lilla chans i Globen finns inte. Det var sött och gulligt att hon gick vidare men hiphop räcker knappast särskilt långt. Möjligen kommer kidsen tokrösta men de har ju Amy Diamond också.

Caracola gick till Andra chansen och de där tjejerna var mest skrämmande. Ja, tre livs levande barbies vandrade runt i en stel koriografi som luktade plast lång väg. Nej, låten var inte fruktansvärd men skyltdockorna tog bort allt som var äkta och levererade en platt historia som inte lämnade minsta lilla avtryck. Det lyckades däremot Thérèse Andersson göra. Jag hade relativt låga förväntningar men ändå en liten förhoppning att en tredjedel av underbara Pay TV kunde göra något extra. Det gjorde hon. Det var en sällsam kombination av olika stilar som jag fastnade för. Nu tippade jag ändå att den skulle hamna långt nere i fältet men svenska folket fattade tycke för de originella kombinationerna och skickade Thérèse till Kiruna. Där väntar en oviss duell mot Suzzie Tapper.

Ett bidrag jag gärna sett gå hela vägen till final var Ainbusk med "Jag saknar dig ibland". Orosmomentet var Josefin Nilsson lite speciella (för att vara snäll) sångröst som har en förmåga att vara lite för mycket. Men Ainbusk levererade en vemodig ballad som gick in i mitt hjärta. Den var värd ett bättre öde än sjätteplatsen. Däremot var de andra killarna, som hamnade utanför toppstriden, väl förtjänta av de blygsamma placeringarna. Herr Isaksson var skrämmande kvällen till ära och växlade mellan att åma sig med gitarrsladden och se så obehaglig ut som möjligt. Fel. Eskobar lyckades med konststycket att döda festivalstämningen på tre minuter. Mer fel. Mickey Huskic försökte klämma fram en smäktande ballad med en relativt bra pipa. Men låten var sanna mina ord tråkigare än, ja, allt. Väldigt mycket fel.

• Ainbusk: "Jag saknar dig ibland"
• Thérèse Andersson: "When you need me"
• BWO: "Lay your love on me"
• Frida feat. Headline: "Upp o hoppa"
• Caracola: "Smiling in love"
• Patrik Isaksson & Bandet: "Under mitt tunna skinn"
• Eskobar: "Hallelujah new world"
• Mickey Huskic: "Izdajice"

Sista delfinalen ser högintressant ut. Linda Bengtzing följer upp "Alla flickor" och "Jag ljuger så bra" med "Hur svårt kan d va". Charlotte Perrelli tar ton i festivalen för första gången sen segern 99. Det återstår att se om "Hero" håller måttet eller om Charlotte gör en Carola. Sen undrar jag vad Idoldivan Sibel ska klämma ur sig (och om hon fortfarande är lika irriterande), jag funderar på om Sverige kommer ihåg Nordman och jag siar att Nicklas Strömstedt blir ett sömnpiller. Som vanligt.