Tankar och drömmar

"Du riktar din ångest." Det är som vanligt. Jag får så mycket ångest att jag inte orkar, och skapar mina absurda tvångstankar. De och jag har ett destruktivt förhållande. När livet är som mest svart tar jag till dem, för det är mitt sätt att hantera ångesten. En gång var de mitt enda sätt att överleva. Ändå blir de stundom så tunga att tankarna i sig kan suga all livskraft ur mig. Med lite distans till alla mina tvångstankar ser jag hur absurda de är, men när jag är mitt uppe i det... så är läget ett annat. Då vågar jag inte lita på det orimliga. Jag vet men kan inte riktigt tro. Ibland vet jag inte om ångesten skapar tankarna eller om det är tvärtom.

Men... mitt i allt är jag ändå stolt över mig själv, över den jag är och den jag är på väg att bli. Igår var det sju månader sen jag senast skar mig. Varje vecka är en seger, varje dag en triumf och tendenserna kommer alltmer sällan. Jag har inte vägt mig på fyra månader. Ett tag var abstinensen outhärdlig men jag insåg att det inte gick att väga mig tio gånger om dagen. Ibland är jag nyfiken men jag är inte längre sjukligt besatt. Att få ett sunt förhållande till min vikt är också en dröm som håller på att bli sann. Många blir det just nu. Ja, jag är stolt över mycket... vissa saker är större som att ta mig hel och stark ur en destruktiv relation som till slut bestod av krossade drömmar och svikna löften eller att på egen hand kämpa ner en panikattack. Det gjorde jag förra veckan. Då var jag stolt. Andra saker är mer triviala som att ha gjort världens finaste Shirley-kollage eller att krama Henning och Hope så att de nästan går sönder. Hur små eller stora drömmar än är... så är de drömmar.

Dagens :( ... dit ångesten riktas.

Dagens :) ... psykodynamisk terapi is the shit!

"Minns att någon sagt till mig
så gå dit hjärtat leder dig
sätt din tro till gudarna
som styr vad som händer
en dag i sänder"

En sak undrar jag... hur blir man fri från ångest?