Sanna mina ord

Den här kvällen fanns det bara en enda stjärna. Sanna Nielsen levererade ett makalöst nummer som kan räcka hela vägen. Då menar jag inte bara seger i Globen utan också i Eurovision Song Contest. Jag har följt hennes musikaliska resa sen hon var 11 och jag 12. I Melodifestivalen debuterade hon 22 som 16-åring. Redan då skrällde "Igår, idag" med en tredjeplats. Sen tävlingen gick igenom sin makeover har hon varit med fyra gånger. Vid samtliga tillfällen har hon nått final. "Hela världen för mig" följdes av "Du och jag mot världen" och förra året tog hon sig via andra chansen till final med "Vågar du, vågar jag". Men det var inte förrän igår hennes monumentala genombrott kom. Jag känner många som aldrig riktigt fallit för den skånska sångfågeln men när Sanna igår slog ut självaste schlagerdrottningen Carola var succén ett faktum. "Empty room" är tveklöst årets magiska ögonblick för mig. Det är visserligen två delfinaler kvar men inget slår det här. När man begåvats med Sveriges bästa röst behövs ingen kör. En fullfjädrad artist och en smäktande och vemodig ballad är det enda som räknas.

Bröderna Rongedal gick också till final, vilket jag välkomnar. De sjunger så ruggigt snyggt och bjöd på en sån härlig show att de knäckte La Carola av bara farten. Mot min vilja så höll jag dock Ola högre. Jag ville inte tycka om den men jag kunde inte blunda för att låten satt som en smäck och fick mig att gunga med. Nu var inte Ola i sin bästa form och det kanske var skillnaden mellan en finalbiljett och en plats i andra chansen.

Och så denna Carola. Hon tog i från tåspetsarna igår och sjöng för allt vad hon var värd. Andreas såg ut som en statist bredvid den övertända divan. Låten i sig var det inget direkt fel på. Den var okej men en kväll som denna räckte inte det. Tajtar duon till sitt nummer lite mer så ska de nog kunna överleva Kiruna och andra chansen, men å andra sidan undrar jag om ens det kommer räcka för att hålla liv i schlagerdrömmen för Carola och Andreas. Carolas bäst före-datum har gått ut och Andreas skulle må bra av att ta en paus från festivalen.

Övriga fyra artister kändes mest som pausunderhållning. Lasse Lindh var lite söt, Alexander Schöld är fortfarande ett sömnpiller, The Nicole liknar Brittan och kebabpizza passar allra bäst i min mage.

• Sanna Nielsen: "Empty room"
• Ola: "Love in stereo"
• Rongedal: "Just a minute"
• Johnson & Häggkvist: "One love"
• The Nicole: "Razorborka"
• Lasse Lindh: "Du behöver aldrig mer vara rädd"
• Andra Generationen: "Kebabpizza slivivitza"
• Alexander Schöld: "Den första svalan"

Nästa vecka ser ut att bli en mellanvecka. BWO tilltalar inte mig, Ainbusk är i och för sig rätt sköna att lyssna på men mest hoppas jag på Thérèse Andersson från Pay TV, som är favoriter hos mig.