Ja, det behöver jag... de senaste dagarna har försvunnit i en tjock dimma av ångest och tvångstankar. Dessutom börjar jag bli förkyld (vilket i sammanhanget är ett i-landsproblem...) men jag behöver komma hem till skogen. Stockholm är bra men jag är innerst inne en enkel pojke från landet. Jag vet inte varför mitt inre gör uppror just nu. Det finns aldrig någon enkel förklaring men första kursen är avklarad, många spänningar släpper och så måste jag komma ihåg att jag är mitt inne i vad som brukar vara årets värsta tid. I år har jag klarat mig bättre än de senaste tre åren. Faktiskt. Nu önskar jag mig innerligt en inre balans, att tankarna tystnar och att jag snart är hos dem jag älskar.
Dagens :( ... tankar är bara tankar... men de gör ont.
Dagens :) ... TV-spel är alltid en bra medicin.
"Ibland kan vägen kännas lång
Men jag vänder aldrig om
Jag vägrar att stå still
Och nu när jag ser en helt ny värld
Som barnet lever och lär
Så vet jag vad jag vill"
Igen och igen tills det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar