Måndagdrömmar

Måndagar är lika med terapi och efter påskuppehållet hade jag och psykologen lite mer att prata om. Jag har fortfarande inte riktigt grepp om det psykodynamiska perspektivet, men idag trillade ett par poletter ner. Jag är på god väg att lära känna mig själv och mina mönster. Tidigare okända begrepp har blivit rena vardagspratet. Ja, jo... det är klart jag drömmer om den dagen jag är klar med psykiatrin... men den tiden kommer.

För övrigt är jag skoltrött. Knasigt. För tre månader sen var jag närmast besatt av att komma in på min utbildning. Nu är den vardag och det känns som jag alltid gått där. Ja, ena dagen drömde jag och nästa lever jag min dröm. Ändå tycker jag det är lite orättvist att en ny kurs började idag... jag har ju inte hunnit hämta mig från den förra!

Men det största glädjeämnet i mitt liv just nu är ändå joggingen. Jag är fortfarande omtumlad efter gårdagens bragdlopp. Idag har jag dagdrömt om vilka tider jag är kapabel att göra på Göteborgsvarvet. Helt plötsligt är en tid kring 1:45 helt realistisk, men jag måste samtidigt komma ihåg att det är en sak att springa en mil på 49 minuter och en annan att avverka 21 kilometer. Men är jag hel och frisk kommer jag krossa mitt pers på 2:20. Jag ljuger om jag inte säger att jag skulle bli besviken om jag inte kom under 2:00. Sen finns det en kittlande tanke på att sänka perset med en halvtimme till 1:50. Då är jag plötsligt bättre än brorsan. Nere på 1:45 är det inte långt till farsans noteringar. Men... en sak i taget. Först och främst ska jag vara hel och frisk. Jag vill slå mitt personliga rekord från 2005. Allt annat är enorm bonus.

Men... det är klart jag drömmer...