Då och sen

"I'm sad and horribly messed up. Terrified of the future and haunted by the past. But other than that, I feel really good about things."

Nä, nu är det snart inte roligt längre. Livet kan vara grymt ironiskt ibland men det här börjar växa till löjligt stora proportioner. För ett par veckor sen sprang jag på D, och det sjuka med det hela var att han tycktes dyka upp överallt dagen efteråt också. Redan då var det något av det märkligaste jag varit med om. Och nu dyker M upp, visserligen är det inte jag som träffat honom, men att bara se honom på bild och förnimma känslor från 2004 är smått bisarrt... Nä, nu är det inte ens roligt längre!

Annars? Ja, lite lagom ångest inför framtiden men det var kanon på Grönan igår. Det var en liten doft av framtiden, som kanske kan bli något bra - trots allt. I morgon ska jag springa det loppet jag tränat för de senaste månaderna, men en gammal känning i hälsenan oroar mig lite... Nåja, jag har sett en hälsena gå av och så illa lär det inte bli. Formen är perfekt och håller foten tror jag det kommer gå undan. Watch out!

But... it was like... a blast from the past.