En sorg och en del glädjeämnen

I söndags sprang jag Premiärmilen och det gick över förväntan. Hälsenan störde mig och hade loppet varit mycket längre hade jag nog inte slutfört det. Men jag bet ihop och sprang i mål på 54:30. Drömmen och målet var att komma under en timme och det uppnådde jag med god marginal. Så nu är jag på gång. Nästa år ska jag under två timmar på Göteborgsvarvet, och jag ger mig tusan på att jag till slut kommer springa London Marathon också. Det är stora drömmar och stora mål... men det är bara det här livet jag fått. Och jag tänker göra det mesta av det.

Så livet tuffar på. Det händer bra och dåliga saker. Idag fick jag veta att jag inte får ett rum jag var och kikade på. Lite trist. Det var så löjligt mycket som stämde och jag hade verkligen hoppet... men det är bara att ta nya friska tag. Bostadsfrågan hänger över mig som ett svart moln, men jag är ändå glad att jag hoppades den här gången. Ja, det låter kanske fånigt, men för mig är det viktigt... Så hur jag kommer bo och var jag kommer bo är fortfarande en gåta... en jobbig sådan. Och jag hatar blocket.se. ;)

Idag besökte jag i alla fall Södertörns högskola och vibbarna var positiva. Journalistik och multimedia är det tänkt att jag ska söka och det känns rätt. Kanske är jag fånig som ger upp teatern så här lätt, men jag ser det inte. Jag är mätt nu. Jag har prövat mina vingar och jag känner mig rätt nöjd. Jag har spelat många roller de senaste åren, men nu är jag sugen på att spela rollen som mig själv.

Oavsett hur hård jag vill vara, så ska jag komma ihåg, att livet är ett spel och inte ett krig, om jag inte själv vill. Det här är min historia, och den liknar ingen annans... och det är jag glad för. Jag har en bit kvar, och kommer säkerligen tvivla och misströsta många gånger... men jag vill hemskt gärna gå min väg.

Hela vägen.