Jag vill ju så gärna hjälpa, räcka till. Jag vet... Jag vet att jag i första hand ska se till mig själv. Men jag känner mig så maktlös. Och när jag känner så här, då vill jag bara fly... till världens ände. Men det är aldrig så enkelt. Så jag möter problemen istället. Men jag tycker ändå... nån gång kan det väl vara lite lättare för mig också? Nej, jag tycker inte synd om mig själv, men jag tycker ändå att det snart är min tur att få lite vind i segeln...
Det skulle inte vara mer än rättvist.
"Rör vid min själ mitt frusna hjärta ropar
av längtan till en lust som föder liv
Rör min själ jag väntar i den tystnad
som tusen läten gömmer sig uti"
Det är inte så lätt att hjälpa andra i mörkret när man kämpar med sitt eget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar