65 000... bye bye

Nej, man kommer till en gräns då man inte pallar mer. Att vara packad under en repetition är helt oacceptabelt. Idag fick jag nog. Må vara att jag blir ovän med några stycken, men man kan inte vara älskade av allt och alla. Det är trots allt länge sen jag gjorde slut med den konflikträdde veklingen jag en gång var. Tack och lov finns det lika många "kindred spirits" i min klass, så det fungerar trots allt. Dessutom har jag pratat med Emelie i x antal timmar och det är alltid upplyftande... kan behövas efter en sådan här kaotisk dag.

Så det går framåt. Man ska aldrig ångra något man gjort och visst har jag fått ut en del av Kulturama, men jag ska inte sticka under stolen med att jag längtar ihjäl mig tills det är över. 65 000 spänn har jag fått betala för att må dåligt och få mina skådisdrömmar krossade... men det fick det faktiskt vara värt. I morgon blir det i alla fall hemfärd och ett par lugna dagar med familjen. DET kan verkligen behövas.

Men vilken dag... puh...