Kaos i klassen

"Life's so fragile and love's so pure
We can't hold on but we try
We watch how quickly it disappears
And we never know why"

Vad säger man? Flera i min klass är på väg att krascha, och jag vill i vanlig ordning gärna räcka till för allt och alla, men jag har lärt mig att det är fel att sätta andra i första hand. Jag gör så gott jag kan och försöker ta hand om mig själv. Relationen man har till sina vänner är viktig, men den viktigaste relationen har man till sig själv. Det kanske låter egoistiskt men lyckas jag tycka om mig själv så har jag mycket mer att ge.

Och idag är det ett halvår sen jag gjorde slut med mina tvångstankar...