Det är lite kämpigt med psyket just nu, men jag kämpar på med bravur och nånstans känner jag att jag kommit alldeles för långt för att ge upp nu. Det är mycket som rör sig i knoppen helt enkelt... men min inställning är det inget fel på. Jag ser fram emot att få träffa min psykolog på torsdag, jag ser fram emot utbildningen på Grönan på fredag och jag ser fram emot en lugn och skön helg. Jag gör så gott jag kan just nu, och även om jag skulle vilja må bättre än vad jag gör just nu, så försöker jag acceptera att det är som det är. Det kommer nog att ordna sig. Det gör alltid det.
Jag försöker... och det räcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar