Är jag ytlig? Jag blev till exempel smått lycklig idag av att besöka en skivsignering med Sonja Aldén och Sanna Nielsen. Den senare har jag lyssnat på i tio år, och Sonja var verkligen hur trevlig och söt som helst så det är ett faktum att jag fått en ny idol. I slutet av april kommer hennes skiva. Jag längtar! Kändiskåt? Hell yeah!
Och sagt av en annan idol... "Jaha, det här gick inte. Det var en chansning som inte höll. Nu lämnar jag det bakom mig och satsar framåt." Jag önskar det var så enkelt, men det är sällan det. Kan det inte bara sluta göra så förbaskat ont? Allra helst vill jag lägga mig ner och gråta, men det är snarare destruktivt än konstruktivt... Ja, den där terapin kommer förändra mig, för gott... Det finns ju bara en väg, och den känns rätt snårig för tillfället... men det kommer alltid en morgondag, som inte gör lika ont som dagen innan.
Problemet är att ta sig dit välbehållen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar