Varför?

Jag vill så hemskt gärna tro att jag en dag ska bryta med mina tankemönster för gott. Jag vill bli frisk. Jag vill leva i ljuset. Jag vill bemästra min ångest. Jag vill älska mig själv. Jag vill tycka om att leva. Jag vill skratta. Jag vill träffa någon. Jag vill bli pappa. Jag vill tro att jag förtjänar den kärleken. Jag vill tycka om min kropp. Jag vill tycka om den jag är. Jag vill glädjas för mina vänners lycka. Jag vill lyckas med det jag åtar mig... Kommer jag nånsin tycka om mig själv? På riktigt?

Lyckas jag med det här...
då är det större än allt.