
Nu hoppas jag mest på att Kajsa ska hitta rätt i Globen i morgon. Det ska bli lite speciellt. Det är första gången jag ser min stora förebild hoppa sen den 18 juli 2004. Det var då hälsenan brast och drömmen om ett OS-guld i Aten rann ut i sanden. Nej, när jag får se Kajsa hoppa igen kommer det kännas i hjärtat... Annars är jag schlagerberoende, tvivlande på vart livet är på väg och sugen på en ny tuff stil... som vanligt alltså! :)
Men allra mest tacksam är jag över att få gå till Globen med dig. Tack. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar