Jag har svårt att förstå det, men jag kan ändå inte blunda för en så fin komplimang. Tydligen besitter jag den egenskapen att jag kan få mina vänner att känna sig lugna och trygga. Jag vet inte hur jag gör, men då måste det ändå betyda att jag gör något rätt. En dag kanske jag även kan hitta det lugnet och den tryggheten inom mig själv. Jag hoppas det. För inom mig är det mest kaos och hysteri... livet är bra ironiskt ibland.
Vi har varit med om så mycket. Det senaste året har innehållit mer än en hel livstid, för oss båda. Jag har sagt och gjort saker jag ångrar. Du har säkert sagt och gjort saker du ångrar. Vi kan inte ändra på någonting, och det enda vi kan göra är att blicka framåt och se vart den nya vägen tar oss. Jag hoppas det blir bra.
"Inget kan gå fel, inget kan gå fel, nej, inget kan gå fel om vi tror på varann"
Och nu har jag tagit tag i det hela... men hellre att det blir så här än att det går som för två år sen. Nu får jag åtminstone veta.
"I'd rather hear the truth and have to say goodbye... I'd rather take a blow, at least then I would know... But baby dont you break my heart slow..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar