Nej, det gick inte i Göteborg heller. Det är knepigt det där med scenskolorna. Nåja, jag hade kul med Bianca och Christoffer. Att bli rejält eftermiddagspackad en vanlig tisdag är inte alltid en dum idé - åtminstone inte där och då. Idag har jag dock mått som jag förtjänat, men ibland måste jag jag leva också.
Vet inte var jag är på väg, vet inte vad som kommer hända. Jag försöker hänga med så gott jag kan och fokusera. Jag vill så gärna tro. Det är märkligt ändå... att det kan göra så förbaskat ont och vara så svårt att hoppas. Jag har rivit så många barriärer, och det tar på min energi... för de svåraste och tuffaste är kvar. Vet inte när de kommer falla. Vet bara att de måste det.
"Att vara rädd innebär inte att jag inte är beredd. Jag har aldrig varit så beredd som jag är nu."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ge aldrig upp fredrik, for en vacker da kommer det javlar i det skralla till ordentligt. sjalv ar jag lite inne pa att stanna i london iaf i ett halvar till om jag inte kommer in nanstans till hosten. men jag far se hur det blir. jag ar forberedd pa vad som helst iaf. :) nar kommer ni och halsar pa? jag saknar er! och ni maste ju komma och se alla bra musikaler liksom! fast jag sag reklamen for wicked med den nya tjejen som elphaba och tyckte att det var hemskt. eller inte hemskt kanske, men jag ar ju sa van vid idina menzels rost liksom. men sa ar jag ju sa himla musikalpetig ocksa. haha. musikalfascist - javisst! men manga pussar och kramar sa har pa alla hjartans dag och ge nagra till marica fran mig ocksa! /xxx (vilket betyder manga pussar pa engelskt sms-sprak)
Skicka en kommentar