lördag, februari 17, 2007

Tro?

"Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort"

Jag har tagit ut alldeles för mycket på dig. Jag kommer aldrig förlåta mig, men jag hoppas du förlåter mig... Nu kommer jag gå ensam. Jag kommer behöva mycket stöd och massa kramar, men... den vägen måste jag gå själv.

Inga kommentarer: