Då var den fjärde sökningen lagd till handlingarna. Ja, nu är jag i Göteborg och i morse var jag allra först ute och framförde min monolog. Det kändes bra. Jag försöker vara nöjd med det. Självklart vill jag gå vidare, men så länge jag är nöjd med min prestation spelar det ingen roll. Troligen gjorde jag min bästa audition på en scenskola någonsin. Om jag kommer tillbaka nästa år vet jag inte. Kanske orkar jag hålla drömmen vid liv? Kanske inte. Just nu sitter jag på ett internetcafé och försöker samla lite tankar. Det var skönt att lämna Stockholm en stund. Också trevligt att träffa min kloka vän Sara. Våra liv har blivit märkligt lika varandra, och trots att vi inte levt sida vid sida har vi formats av liknande upplevelser. Det är lite häftigt.
"Vi visar oss i skenet av en lögn
Vandrar i stillhet genom ändlös sömn
Vi vill ge sken av att tåla allt vi ser
En börda som kan växa mer och mer
Vi glömmer det som faktiskt sker
Och väljer det vi tror oss se
Vi låter det bli sanningen
Och styrs av allt omkring"
Jag försöker släppa kontrollen, men det är svårt. Just nu är det mycket av min trygghet som håller på att blåsa bort. Jag ser det som att jag har tre punkter i tillvaron som är viktiga för mig. Jobb. Boende. Kärlek. Just nu står jag och vacklar på alla tre plattformarna. Teatern är på väg bort och det som väntar efter det är ett nytt oskrivet blad. Gröna Lund blir det, och det känns åtminstone bra. Vad jag kommer leva och hur jag kommer bo är också helt främmande efter den sista maj. Och vad gäller den sista punkten... jag vill bara fly. Till världens ände.
Men jag kommer hem igen.
Jag gör alltid det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar