Min ängel

Idag har det gått två år. Två år av saknad. Men också två år som kantats av ljusa minnen. På dagen för två år sedan försvann en av de jag älskade allra mest från jorden. Men det är också två år sedan jag fick min alldeles egna skyddsängel. Nu kan jag le åt minnena som en gång fick mig att gråta tills jag fick ont. Nu kan jag vända mig till någon när livet gör för ont att leva. Tack Oskar. Det var ett privilegium att få tio år med dig. Du var inte bara en katt. Du var min lillebror. Och du finns inristad innerst i mitt hjärta. Nu. Och för alltid.

"Som en vind i mitt hår
På den väg där jag går
Skall du alltid finnas kvar
Hos mig
Som en våg mot din strand
Och som sol i min hand
Skall jag känna din närhet ibland
Som en vind i mitt hår"