Nej, så här ska det inte gå till. Det som såg så bra ut blev till tårar och en fjärdeplats. 12.51 är fantastiskt och var en hundradel från ett brons och ytterligare en neslig hundradel från ett silver. Men Sannas tid kommer. Nästa år är det OS och Ludmilas 12.47 kommer ligga risigt till. Men just idag känns det mest sorgligt...
Sen har det pratats om guldmedaljösen Michelle Perry var över på Sannas bana och kostade henne en medalj. Jag vet inte. Jag tycker det är onödigt att älta och lämna in protester hit och dit. Perry var överlägsen och möjligen kanske "incidenten" kostade Sanna ett brons, eller också inte. Det kommer vi aldrig få veta. Låt oss istället gå vidare.
Dagen var inte slut. Samtidigt som den dramatiska häckfinalen gick av stapeln hoppade Stefan Holm och Linus Thörnblad för guld, men... nej. Det här var en dag då det mesta gick emot svenskarna. Linus finns det inte mycket att säga om. Han floppade och stannade på löjligt låga 2.16. Stefan hoppade grymt och var högt, högt över 2.33 men sen tog det stopp. Samtidigt skuttade tre andra över 2.35, och så var ytterligare en snörplig fjärdeplats i hamn.
VM för Sverige så här långt har varit lite halvknackigt. Klüft levde upp till alla förväntningar och satte ett nytt fantastiskt Europarekord i stor stil, men sen har det varit stolpe ut. Musse slog hela världen... förutom Kenya. Sanna gjorde karriärens bästa lopp... men tre var bättre. Holm hoppade på topp... men ribban ville inte ligga kvar. Nu har vi en realistisk medaljchans kvar. Jag talar inte om Johan Wissman. Han krossar det svenska rekordet gång på gång... men att han blir bättre än sexa vore en sensation. Så bra är motståndet.
Nej, den andra medaljen kommer på söndag. På något sätt lyckas hon alltid krångla sig till en medalj. Annars skulle inte hon vara just Kajsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar