Första medaljen utomhus

2000 var ett speciellt år eftersom OS skulle gå av stapeln. Spelen var dessutom belägna i Sydney och i slutet av september. Förutom en liten skada i början av säsongen fortsatte Kajsa att övertyga som aldrig förr. När de olympiska spelen skulle starta hade hon höjt sitt personliga rekord till 2.01 och hade vid ett par tillfällen varit ytterst nära att hoppa ännu högre. Från en lovande talang hade Kajsa blommat upp till ett stort guldhopp.

Redan innan tävlingarna drog igång stod det klart att Kajsa var i sitt livs form. För första gången klarade hon 2.00 på träningen och kvalet gick lekande lätt. När hon gled över 1.94 såg det ut att finnas en decimeter till godo...

Det var också här jag fick upp ögonen för tjejen som skulle komma att bli min inspiration under så många år framöver. Det var nånting med Kajsa jag beundrade från första stund. Hon var tuff och envis men ändå väldigt ödmjuk. Jag tog henne till mitt hjärta och bestämde mig för att hon skulle ta guld i finalen... men det fanns ett par hinder i vägen.

Finalen gick till en början lekande lätt för Kajsa. Hon hoppade enkelt över 1.85, 1.90, 1.93 och 1.96. Den enda som såg lika säker ut var den rutinerade och iskalla ryskan Yelena Jelesina. När Kajsa rev knappt på 1.99 fortsatte ryskan att ta tillsammans med den unga sydafrikanskan Hestrie Cloete, vilken jag kommer få anledning att återkomma till flera gånger framöver...

Kajsa redde upp i andra men på 2.01 var hon inte riktigt nära i sitt första försök. Yelesina fortsatte att ta, och verkade tämligen oberörd. Cloete gjorde det samma och var däremot överlycklig när hon satte nytt årsbästa och var väldigt nära en ädel medalj. Med i beräkningen måste vi ta att året innan hade Cloete hoppat fenomenala 2.04 men ändå floppat totalt i VM.

Tävlingen var nu inne i ett kritiskt skede och Kajsa hade greppet om bronset men behövde ta 2.03 för att lyckas bärga guldet. Så hon sparade sina två sista försök till 2.03 trots att rumänskan Oana Pantelimon sensationellt klarat 1.99 och i nuläget var på delad bronsplats med Kajsa och kunde sno bronset till sig själv om hon tog en höjd till. Men Pantelimon rev en, två och tre gånger och Kajsa hade tagit ett OS-brons. Men hon var inte nöjd...

2.03 låg ribban på och den höjden skulle ingen komma att klara den här dagen även om det gjordes två riktigt vassa försök. Bägge stod Kajsa för. Hennes första var nära och hade troligen räckt till 2.01. Det andra och sista var så retligt nära att ribban lika gärna kunde ha legat kvar. Men det blev ett härligt brons och Kajsa fick vänta fyra år innan hon skulle få chansen att vinna ett OS-guld... vilket i verkligheten blev åtta år.

Men det är en annan historia där Kajsa gjorde en resa från himmel till helvete och tillbaka igen...