Framtiden hägrar

Om precis en vecka ska jag gå till Södertörns Högskola och vara med på uppropet till Journalistik och Multimedia. Det finns 45 platser och jag står som 5:e reserv på gymnasiekvoten. Sen finns det ju andra kvoter, men där ser det rätt mörkt ut. Men på "min" kvot är det hela 23 antagna, så jag hoppas att några av de antagna inte dyker upp samtidigt som några av reserverna före mig uteblir. Så det blir en spännande och nervös dag. Jooo, mina nerver kommer vara utanpå kroppen. Skulle jag komma in så har jag tagit ett stort steg på vägen mot en framtid som journalist. Och ett litet steg på vägen mot en... framtid.

Nu börjar jobbet också lugna ner sig lite. Nu är det en vecka kvar av den femte perioden innan vi går in i den sjätte och sista. Då börjar schemat lugna ner sig smula och det ska bli väldigt skönt. Jag är tacksam för mitt jobb och glad att jag fått komma dit. På Kulturama mådde jag skit, utvecklade panikångest och ville stundtals bara kasta in handduken. Men jag kom därifrån, trasig och skadad, men med livet i behåll. Sommaren har stundtals varit tuff, och riktigt frisk är jag inte ännu, men jag har kommit en bit på väg. Trots allt. De mörka dagarna kommer då och då, och där och då är det svårt att orka kämpa vidare. Men jag gör det alltid... och landar alltid med fötterna på jorden. Hur mörkt och hopplöst det än ser ut... så överlever jag... för jag vill en dag börja leva. På riktigt.

Nu ser jag fram emot en bra och lycklig höst. Antingen börjar jag plugga till journalist och trivs med det, eller också tar jag det lugnt och gör sånt jag vill och mår bra av. Helst vill jag se en kombination. Jag ser fram emot att utveckla min jogging, ge Henning och Hope ett bra liv som 08:or, träffa mina underbara vänner oftare och se vart psykodynamisk terapi kan föra mig... Det är dags för min tid nu.

"Am I living in an illusion?
Wanting something I can't see
If I compromise, I'd be living lies
Pretending love's not meant to be
'Cause I know my heart's worth saving
And I know that he'll be waiting
So I'll hold on and I'll stay strong 'till then"

Men för att kunna gå vidare måste jag vara ärlig mot mig själv och mitt hjärta. Jag har inte glömt dig ännu, även om jag skulle vilja att det skulle vara så. Det är dig jag ofta dagdrömmer om och en del av mig önskar så att det kunde bli vi två. Så blir det aldrig. Men jag har lärt mig hur starka känslor kan vara, och jag vet att det är så det ska kännas. Jag nöjer mig aldrig med det näst bästa. Men jag måste gå vidare, för att nån gång i en avlägsen framtid våga släppa in någon annan i mitt hjärta. Därför måste jag göra upp med det här - en gång för alla.

Idag behöver jag styrkan att våga säga mitt hjärtas mening.