Jag vill så gärna att allt ska räcka till. Jag vill att kärleken till allt och alla jag älskar ska räcka för att få mig att orka. Men det gör inte det. Jag känner mig kall, tom och som om jag letar efter en väg jag aldrig riktigt kommer hitta. Varje litet misstag jag gör ser jag som en anledning att sparka på mig själv. Små och onödiga ting blåser jag upp till gigantiska problem. Jag försöker bekämpa det mörka, men det går inte... men jag vill att det ska gå. Jag går upp på morgonen, försöker ta hand om mig själv, äta bra, jogga bra och jobba bra... men... det känns inte som om det räcker till. Ibland är jag så ledsen att jag tror jag ska gå sönder. Ibland förtvivlar jag som aldrig förr. Ibland är jag så arg på allt så jag inte vet ska det ta vägen... Hur ska jag kunna räcka till i en sådan här trasig värld? Hur...?
Men jag vill att det ska räcka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du räcker till för mig, det gör du alltid. Hur många svackor vi än har så älskar jag dig. Du är min själsfrände och kommer så förbli. Kramar
Skicka en kommentar