Idag hade jag min första terapisession efter "sommarlovet" och det var mer än välkommet. Jag hade kunnat sitta där i timme efter timme efter timme... Vi pratade lite om mitt kärleksliv (som för en gångs skull existerar), den ständiga boendefrågan och min benägenghet att sparka på mig själv för minsta lilla. Sen diskuterade vi den ovissa framtiden, men nu står det klart att det blir psykodynamisk terapi i Flempan hädanefter. Det känns sorgligt att jag bara har några få samtal kvar med Elin. Hon har blivit en stor del i mitt liv, och det känns konstigt att det snart är tack och hej.
Men livet måste ju gå vidare. Idag är jag glad och tacksam att jag från 49 reserv blivit 5 reserv. Så än lever drömmen vidare om att jag kan börja plugga redan i höst... hoppas, hoppas...
"Dreams come true, not free."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar