Nytt, annorlunda... men bra!

Att ge sig ut och jogga 22.00 på kvällen hör inte till vanligheterna, speciellt inte när man haft en ätaredag fullproppad med godsaker. Men det gick bra, och min kropp och knopp mår bra av löpning. Det enda jag saknar just nu är ett mål, men rätt som det är trillar det nog ner något lopp jag kan ta mig an. Känner mig nog inte riktigt redo för London Marathon ännu bara...

I morgon ska jag iväg på ett spännande möte och kanske få möjligheten att spela in en kortfilm. Ja, livet är ironiskt. När jag väl bestämmer mig för att lägga den här karriären på hyllan... då händer det grejer! Men jag klagar inte. Jag vill inte hålla på med skådespeleriet på heltid, så känns det just nu i alla fall. Men livet förändras, och gör det ofta... Vem vet vad jag vill nästa månad?

"En sekund är evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever
Lika fullt som någon annan"

Det enda jag vet är att jag trivs med livet just nu, ja, ibland känns det nästan som det gjorde förr... innan jag hamnade i djävulens spel. Men ändå inte... Det blir aldrig som förut. Det inser jag, och det accepterar jag. Jag kommer aldrig vara lika sorglös och naiv, men jag har mer att ge än förut, och... Jag är på rätt väg, men jag måste ta det med varsamma och försiktiga steg. En del av mig vill vara redo för allt vad livet har att erbjuda, men jag är inte där... inte ännu. Men...
nu är jag verkligen på väg.