Här står jag

Tiden går. Den gör alltid det. När livet är lätt så går livet fort. När det är svårt så står det stilla. I mitten av augusti flyttade jag och Marica in här i lägenheten. Året som gått har varit omtumlande. Men när jag ser tillbaka på alla saker jag gjort, alla tankar jag tänkt och alla de mörka dagarna som passerat förbi så skulle jag inte ändra nånting. Jag har lärt mig saker om mig själv och alla misstag jag gjort har i slutändan gjort mig starkare. Jag har lärt mig att jag är en bräcklig person. Men jag har också lärt mig att oavsett hur hårda smällar jag får eller hur djupt jag faller, så reser jag mig och går vidare. Varje gång jag tacklar en ny motgång växer jag mig starkare. Jag har lärt mig att inte leva för någon eller något. Jag har istället bestämt mig för att leva för min skull.

Nu ser jag fram emot att se ett nytt kapitel ta vid. Äntligen. Gröna Lund ger mig en positiv och pirrande magkänsla och till hösten börjar jag en helt ny bana. Någon skådespelare blir jag nog aldrig. Jag har säkert talangen för att gå långt, men jag vet inte om jag har psyket eller viljan att orka hela vägen. Dessutom vill jag hellre bli journalist. Ska jag vara ärlig så hade jag mina tvivel innan jag började på Kulturama. Jag gjorde egentligen det för att det förväntades av mig. Numera gör jag saker för att jag själv vill. Vad vill jag bli för slags journalist? Jag vet inte. Det är okej att inte veta. Men det skulle vara fantastiskt kul att referera friidrott från stora mästerskap. Jag skulle älska att skriva om TV-spel och verkligen få ha en hobby som brödföda. Hur kul skulle det inte vara att bevaka Melodifestivalen? Sen så är det många som skulle kunna se mig som programledare. Vi får se vad det blir. Det enda jag vet är att det blir bra, på något sätt.

I helgen går flyttlasset till Flemingsberg. Det är första steget och jag anar en doft av en bra och lycklig framtid. Sen vet jag att det inte finns några garantier på att jag aldrig kommer bli deprimerad igen. Men jag är inte så rädd längre. Jag vet att det går att bli frisk och med tanke på hur mycket jag klarar av så skulle jag inte bli förvånad om jag kanske klarar mig från återfall. Jag har jobbat mycket med mig själv och med facit i hand är jag glad att jag genomgått mitt helvete. Jag har en annorlunda syn på livet och uppskattar alla de bra dagarna jag får. Jag har också lärt mig att tycka om mig själv på riktigt. Och det har jag inte gjort på 24 år. Ibland kan jag avsky känslan av att inte känna tillhörighet, men ändå tycker jag om att det inte går att placera mig i ett fack. Det finns bara en som jag. Det finns bara en Fredrik. Och det är jag så tacksam för.

Sen så ska jag inte glömma bort att det faktiskt finns nånstans där jag hör hemma. Marica är min trygga hamn och hon kommer alltid vara min bästa vän och själsfrände. Hade jag inte haft hennes stöd genom det här året så kan jag inte garantera att jag orkat leva vidare. Men hon räddade mig på alla sätt man kan rädda en människa. Marica fick min trasiga själ att bli hel igen. Jag kan aldrig ge tillbaka allt det hon gett mig, men jag kan lova att hon har min kärlek och stöd genom våra liv. Oavsett var vi är, vilka vi är med och hur olika våra liv än blir så tror jag fullt ut på att vi alltid kommer älska varandra. Blir jag någon gång pappa så är det självskrivet vem som blir gudmor. Likaväl vet jag att jag skulle bli gudfar till hennes barn. Vår vänskap har inte varit lika självklar alla gånger, men jag tror att alla svackor kommer få den att växa sig starkare. Vi var naiva som trodde att vi aldrig skulle bråka, men det vi varit med om på ett och ett halvt år är mer än vad som ofta ryms under en livstid.

"Jag har den drömmen kvar
Som jag haft i alla dar
Det kan ta tid, som ödet sa
Så mångar år jag stått beredd
Hela jag, med längtan att bli sedd
Men inte förrän idag
Så ser jag..."

Det är dags nu. Jag är beredd. Jag ser fram emot att bo i den där urmysiga fyran i Flemingsberg, jag ser fram emot att dela den med min själsfrände, jag ser fram emot att sätta punkt för Kulturama på ett bra sätt, jag ser fram emot att jobba på Gröna Lund i sommar, jag ser fram emot att börja studera till journalist, jag ser fram emot att springa många mil och många lopp, jag ser fram emot möta många nya och spännande människor som kommer berika den väg jag går och jag ser fram emot...
ja, jag ser fram emot att finna styrkan i att bara vara Fredrik.