På gång igen

Plötsligt var det lite av den gamla Fredrik i spåret... och fasen vilken skön känsla! Nu känns det som att formen är på gång igen och som jag har längtat. Även om det är en bit kvar till benen och kroppen är så rappa som jag vill så vågade jag och kunde trycka på hela vägen idag. Det blev ett nytt pers på min näst kortaste distans (6.6 km) och vägen till 33 minuter har sen februari gått från 38, 36, 40 (här var jag snorig och hostig!), 37, 38, 34, 36 och nu 33. Jag älskar att slå rekord. Det är så befriande underbart. Där och då finns det inga gränser på hur bra jag kan bli. Och med tanke på att kroppen inte kändes helt optimal idag så ser jag inga begränsningar.

Och från det ena till det andra så tog jag igår min sista fluoxetin. Bara en medicin kvar. Oj.