Man ska inte ropa hej... har jag märkt. De senaste dagarna har mina utsättningssymptom slått tillbaka och jag är återigen fast i ett kaos av känslostormar. Jag hatar det en smula. Men det får gå. Även om jag känner mig fruktansvärt svag just nu så vet jag att när jag ser tillbaka på den här tiden kommer jag förstå hur stark jag var. När det väl gäller är jag som starkast. Det vet jag. Och det räcker.
Jag är så jävla bestämd. Tidigare har jag inte haft så mycket att kämpa för men det har jag nu. Jag har så många anledningar till att inte ge upp. Det räcker att jag ser mig omkring i rummet jag är nu. Det räcker att jag tänker på mitt liv det senaste halvåret. Det räcker att jag tänker på drömmarna jag vill leva de kommande åren. Här och nu är tufft... men framtiden och drömmarna som blivit sanna kan ingen ångest i världen ta ifrån mig.
"Ingen hade väl sagt mig
Att stark kan förvandlas till svag
Över en dag
Längtan är allt jag har"
Och den räcker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar