Då var julis femton träningspass lagda till handlingarna och... jag blir faktiskt positivt överraskad när jag sammanställde statistiken. Visst, det har varit en månad när benen inte varit så pigga och jag verkligen fått slita för att få bra tider med mig. Jag saknar studsigheten i kroppen och känslan när det är så befriande lätt att springa. Men jag tror mig veta vad som behövs för att hitta känslan igen. Den kommer igen. Snart.
Jag börjar ana ett mönster i mina framsteg. Just nu är det lite "varannan månad". I februari snittade jag kilometern på 5.33 min, i mars höjde jag mig ett snäpp till 5.30 men det var i april jag tog årets största kliv, och den här trenden jag var inne på började ta form. 5.11 blev facit i makalösa april och i maj följde jag upp med 5.21. Det känns på sätt och vis lovande att jag inte var i mitt livs form när jag sprang Göteborgsvarvet. Det finns mycket att ta av. Om inte annat visade jag det i juni när jag snittade på grymma 5.06. Och så juli... mitt facit blev faktiskt 5.13. Bättre än väntat. Mycket bättre. Det visar att jag har grymma saker på gång när väl formen kommer igen. Om trenden håller i sig finns möjligheterna att augusti blir min bästa månad. Kan jag snitta under 5.00? Kittlande tanke.
Men det enda jag kan förvänta mig är faktiskt det oväntade. Det är en del av tjusningen med det hela. Jag vet i alla fall att Midnattsloppet är den 16 augusti... och då vill jag vara i form.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar