Sol, värme, ledig, lätt i själen... jag älskar när det är så här. Trots att Henning klöser sönder mina armar (så folk i skolan säkerkligen undrar hur det är ställt med mig)... trots att jag har en förmåga att hänga fast mig vid fåniga småsaker... trots att jag måste skriva en tråkig riksartikel... ja, trots allt. Trots allt är livet ganska okej ändå - när allt kommer omkring.
Jag har bestämt mig för att sluta upp med min inrutade tillvaro. Jag vill inte leva med att gå till skolan, hinna träna, fortsätta mitt andra jobb för att sedan tillbringa helgerna på Grönan samtidigt som jag måste skriva ett antal texter till GAMEcore. Det är inte särskilt kul... nej, och det är precis det jag vill ha. Jag vill ha kul och inte krångla till allt. Jag tänker chansa, ramla men ändå ha kul längs min långa men ganska vackra väg.
Formen: Det är få gånger jag känner hur det verkligen studsar i benen innan jag börjar springa, men idag kändes det precis så. Jag flöt fram och det kändes lätt och ledigt hela vägen. Självklart blev det personbästa och det med hela två minuter och samma distans sprang jag fyra minuter sämre för en vecka sen. Självklart är jag vansinnigt nöjd med mig själv.
Tid/Distans: 6.6/34
Låten: "Även om jag snubblar" - ja, titeln talar för sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar