Jag känner fortfarande inte igen mig. Jag gör saker som ligger så långt från mig och det jag tror på... men det går aldrig att vrida klockan tillbaka. Även om jag har ett beteende jag inte tycker om, så måste jag försöka... igen och igen tills det går. Kvällen har tillbringats med en ny vän som jag tycker om. Jag behöver mer sånt i mitt liv... istället för alla måsten. Men ett steg i taget och en dag i taget. En dag ska jag se tillbaka och kunna säga till mig själv att "så tänkte jag då och så gjorde jag då, men jag lärde mig och är en annan idag. Jag är mänsklig. Jag gör misstag, ja, ibland gör jag fel... men jag är aldrig fel."
Springer gör jag alltid, för det är mitt bästa knep... mot allt. Och mitt bästa sätt att må bra i kropp och själ.
Formen: Jag öppnade första kilometern på 4:45 och det kanske var att ta i, men jag ville testa och se vad jag klarade. Det var inte max och jag tror det finns en del att kapa. Men det viktiga var att jag sen orkade hålla en bra fart hela vägen och lyckades persa. Målet att göra min snabbaste mil någonsin om drygt en vecka känns klart realistiskt. Nu gäller det att fokusera, träna bra, äta bra, sova bra och... framför allt... försöka må bra.
Tid/Distans: 41/7.9
Låten: "This is my thanks" - Sannas nya skiva ljöd i mina öron idag och den sista känns som en ny favorit. Hon har skrivit den själv och det första gången hon släpper en egen låt. Det ser jag gärna mer av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar