Allt har gått så fort. På bara några få månader har jag hittat en egen lägenhet, börjat min långa väg som ska leda till mitt drömjobb och är i en fysisk form jag aldrig kunnat drömma om. Ja, på lördag är det två veckor till Göteborgsvarvet och det känns lite som att cirkeln sluts. När jag sprang 2005 befann jag mig i en värld långt bortom den jag lever i idag. Att få ställa mig på startlinjen känns lite som att sätta punkt för det som varit. Men jag ser inte tiden som gått som förlorade år. Jag har lärt mig och fortsätter lära mig. Jag måste fortfarande akta mig för mina hjärnspöken. De besöker mig ibland men jag har slutat ta ut mina problem på andra och genom mat och tvångstankar. Jag möter mina strider som de är. Och jag vinner varje gång.
"Kan du se mina demoner?
Det är rädslan av att lämnas kvar för gott
Ljuset av dina reflexer
Får jag mod att lämna pojken som jag var"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar