Banalt!

Nej, den här tentan kan inte gå så mycket mer än fel. Tror jag. Men vi får se. Jag har ett dygn och lite till för att få ordning på kaoset. Man tycker jag skulle plugga då men jag ska istället på fest. Känns välbehövligt att skingra tankarna från kommuner, landsting och all research. Nej... banalt är vad det är! Lisa har en poäng där...

Igår, idag och i morgon

Allt har gått så fort. På bara några få månader har jag hittat en egen lägenhet, börjat min långa väg som ska leda till mitt drömjobb och är i en fysisk form jag aldrig kunnat drömma om. Ja, på lördag är det två veckor till Göteborgsvarvet och det känns lite som att cirkeln sluts. När jag sprang 2005 befann jag mig i en värld långt bortom den jag lever i idag. Att få ställa mig på startlinjen känns lite som att sätta punkt för det som varit. Men jag ser inte tiden som gått som förlorade år. Jag har lärt mig och fortsätter lära mig. Jag måste fortfarande akta mig för mina hjärnspöken. De besöker mig ibland men jag har slutat ta ut mina problem på andra och genom mat och tvångstankar. Jag möter mina strider som de är. Och jag vinner varje gång.

"Kan du se mina demoner?
Det är rädslan av att lämnas kvar för gott
Ljuset av dina reflexer
Får jag mod att lämna pojken som jag var"

Fredrik tycker om Simon

Mycket.

Where I used to live

Likeable shoes

Även om jag snubblar... ibland

Sol, värme, ledig, lätt i själen... jag älskar när det är så här. Trots att Henning klöser sönder mina armar (så folk i skolan säkerkligen undrar hur det är ställt med mig)... trots att jag har en förmåga att hänga fast mig vid fåniga småsaker... trots att jag måste skriva en tråkig riksartikel... ja, trots allt. Trots allt är livet ganska okej ändå - när allt kommer omkring.

Jag har bestämt mig för att sluta upp med min inrutade tillvaro. Jag vill inte leva med att gå till skolan, hinna träna, fortsätta mitt andra jobb för att sedan tillbringa helgerna på Grönan samtidigt som jag måste skriva ett antal texter till GAMEcore. Det är inte särskilt kul... nej, och det är precis det jag vill ha. Jag vill ha kul och inte krångla till allt. Jag tänker chansa, ramla men ändå ha kul längs min långa men ganska vackra väg.

Formen: Det är få gånger jag känner hur det verkligen studsar i benen innan jag börjar springa, men idag kändes det precis så. Jag flöt fram och det kändes lätt och ledigt hela vägen. Självklart blev det personbästa och det med hela två minuter och samma distans sprang jag fyra minuter sämre för en vecka sen. Självklart är jag vansinnigt nöjd med mig själv.
Tid/Distans: 6.6/34
Låten: "Även om jag snubblar" - ja, titeln talar för sig.

När man minst anar...

Haha, ja, jo... oj. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att det känns bra. Och rätt. Det räcker.

"Följ bara med det är ett råd jag fått
och låt det ske så får du se"

Ja, vågar du så vågar jag.

Tillbaka

Så var årets första pass på Grönan lagt till handlingarna och det kändes tryggt att återvända. För mig är det så mycket mer än en arbetsplats. Den blev en sån härlig nystart efter ett av de värsta åren i mitt liv och jag kommer alltid vara tacksam för den trygga hamn Grönan blivit för mig. Nu blir det ett pass till nästa söndag och sen drar jag igång på allvar den 17 juni... vilket är samma dag jag fyller 25. Så det kan bli.

Nu hann jag med ett kort pass idag också, även om jag blev varse att löpning plus Grönan resulterar i en tokhungrig mage.

Formen: Det kändes ganska bra idag. Jag gick ut knallhårt för jag ville hemskt gärna persa, men det fattades det där lilla extra. Nu blev det ett riktigt bra resultat ändå och det känns som om det kan komma att lossna riktigt ordentligt framöver. Det är faktiskt mindre än en månad till Göteborgsvarvet tillika årets stora mål.
Tid/Distans: 26/5.2
Låten: "Strong" - Sannas nya fortsätter pumpa inspiration med mig och den första låten är en riktigt tung adrenalinkick.

Den jag är, den jag vill bli

Jag känner fortfarande inte igen mig. Jag gör saker som ligger så långt från mig och det jag tror på... men det går aldrig att vrida klockan tillbaka. Även om jag har ett beteende jag inte tycker om, så måste jag försöka... igen och igen tills det går. Kvällen har tillbringats med en ny vän som jag tycker om. Jag behöver mer sånt i mitt liv... istället för alla måsten. Men ett steg i taget och en dag i taget. En dag ska jag se tillbaka och kunna säga till mig själv att "så tänkte jag då och så gjorde jag då, men jag lärde mig och är en annan idag. Jag är mänsklig. Jag gör misstag, ja, ibland gör jag fel... men jag är aldrig fel."

Springer gör jag alltid, för det är mitt bästa knep... mot allt. Och mitt bästa sätt att må bra i kropp och själ.

Formen: Jag öppnade första kilometern på 4:45 och det kanske var att ta i, men jag ville testa och se vad jag klarade. Det var inte max och jag tror det finns en del att kapa. Men det viktiga var att jag sen orkade hålla en bra fart hela vägen och lyckades persa. Målet att göra min snabbaste mil någonsin om drygt en vecka känns klart realistiskt. Nu gäller det att fokusera, träna bra, äta bra, sova bra och... framför allt... försöka må bra.
Tid/Distans: 41/7.9
Låten: "This is my thanks" - Sannas nya skiva ljöd i mina öron idag och den sista känns som en ny favorit. Hon har skrivit den själv och det första gången hon släpper en egen låt. Det ser jag gärna mer av.

Förändringar...

Jag har känt mig oerhört trött och sliten den sista tiden... och det håller inte att bara se fram emot praktiken, för det är här i Stockholm jag lever mitt liv. Och jag vill leva det. Jag vill må bra och ha ro och balans i själen. Jag pluggar på min drömutbildning men när jag har dussin andra saker vid sidan om, ja, då hinner jag inte med att leva och må bra. Jag hinner inte njuta av den drömmen jag egentligen ska leva i. Men jag vill hinna.

Jag fick många viktiga tankeställare igår på terapin. Jag har känt mig irriterad, trött, ledsen, ångestfylld och inte trivts med livet den senaste tiden. Jag hinner inte med de bitarna som är så viktiga för mig. Jag vill ta tag i de sakerna som både får mig att längta och samtidigt känna mig så liten och rädd. Jag vill utforska den biten av livet. Nu. Inte sen.

Jag ska ta mig en rejäl funderare på hur jag vill att saker och ting ska gestalta sig... det får ta den tid det tar.

Segt var ordet

Jag minns hur segt mitt första lopp var efter Premiärmilen, så för att skynda på återhämtningen lite gick jag ut på en rask promenad igår. Men samtidigt måste jag komma ihåg att det är svårt att vara på topp när själen inte är i balans. Det är rätt segt inom mig just nu, tröttsamt, motigt... och alldeles för mycket av allt. Därför skedde inte några under på dagens runda.

Formen: Benen känns sega, den småkyliga morgonen gjorde sitt och underlaget var i lerigaste laget. Idag kändes det inte särskilt inspirerande och jag fick slita för att ens komma under 40. Det jag tar med mig är att jag för ovanlighetens skull kände mig starkast under andra hälften.
Tid/Distans: 38/6.6
Låten: "I'll be there" - Vacker tolkning av en vacker sångerska.

Kvantumjoggen

Nu har har jag sett mitt resultat och 49:47 är jag väldans nöjd med. Det var visserligen en halv minut från mitt nysatta pers men av allt att döma har jag stabiliserat mig på en mycket högre nivå i år. Vädret var kanske inte det bästa. Det var grått, kyligt och regnet hängde i luften men under själva loppet bekom det mig inte så mycket. Värre var efteråt. Då började jag frysa ganska omgående och det tog säkerligen över en timme att ta sig hem... men än känner jag inte av någon förkylning i alla fall! Peppar, peppar...

Formen: Jag gick inte ut lika hårt den här gången men jag var för den sakens skull inte feg. Jag sprang på hela vägen och det kändes bra från start till mål. Speciellt bra kändes andra varvet där jag höll på att tvärdö på Premiärmilen. Det var en stabil insats utan den där riktiga knorren. Förhoppningsvis får jag bra träning fram till nästa lopp om två veckor, för i ärlighetens namn blev det på tok för lite träning förra veckan...
Tid/Distans: 49:47/10
Låten: "Go the distance" - men den korta och explosiva varianten från filmen! En härlig boost för inspirationen. :)

Åter under dröm 50!

Ja, det gick mycket bättre än vad jag trodde! Jag missade mitt pers med ett dussin retliga sekunder, men jag ska göra allt för att det ska ryka om två veckor i Nacka. Jag är verkligen i mitt livs form, men allt kan ju bli bättre... ;)

Mer reflektioner kommer när de officiella resultaten publicerats!

Mycket i mitt liv

Livet snurrar löjligt fort för tillfället. I veckan som kommer ska jag hinna med skola, två jobb och massa andra måsten... usch, jag tycker inte om det där ordet. Men jag får försöka effektivisera min tid och göra mitt allra bästa. Jag ser faktiskt fram emot praktiken i början av maj. Det kommer kännas skönt att lämna Stockholm för ett par veckor och fokusera på min första praktik, samt att ladda för Göteborgsvarvet. Det närmar sig nu, bara en dryg månad bort.

I morgon springer jag årets andra lopp. Eftersom det är en ny bana och jag inte fått så långa lopp i kroppen den här veckan är jag blygsam i mina förväntningar. Det kommer inte vara lika mycket löpare, men jag har på känn att de som ställer upp vet vad de sysslar med. Jag ska försöka göra mitt lopp och inte gå ut för hårt. Fixar jag en tid runt 52-53 är jag nöjd. Det viktiga nu är att träningen fungerar fram till 17 maj. En helt perfekt uppladdning är svår att få till men det skadar inte att försöka.

Livet går vidare

Nu är hon minsann ambassadör för IAAF. Det var ett tag sen vi fick se nåt av henne, men det gläder mig att det verkar gå bra för Kajsa.

Oväntat

Ibland kommer topploppen när man minst anar det. Visst har jag varit i makalöst slag den senaste tiden men efter bara en halv mil nu i veckan, slarv med sömn, käkat lite taskigt samt att jag missade mina mediciner för första gången på evigheter... ja, man kan ju säga att jag var lite skakis inför dagens lopp. Eftersom jag skulle iväg till Anton hade jag lite brådis, så det fick bli en kort runda igen... och det gick snabbare än nånsin.

Formen: Ja, efter att ha legat stabilt på tider mellan 26-28 kom äntligen ett nytt pers. Jag tryckte på från början och pressade fram precis allt jag hade. Benen kändes inte superpigga men jag försökte vara beslutsam och inte tillåta mig att slå av på takten. Det gav utdelning. Jag springer fyra varv och i mina bästa stunder är jag nere på 6 minuter per varv så jag vet att det finns ytterligare tid att plocka. Men jag undrar hur länge den här spikraka kurvan ska hålla i sig? Hoppas inte trenden bryts förrän efter 17 maj i alla fall...
Tid/Distans: 25/5.2
Dagens låt: "Vågar du, vågar jag" - varje gång jag gör en ny MP3-lista lyckas alltid just denna låt få en plats. Den är fortfarande lika självklar och ger mig grym inspiration. Sanna äger.

This is cheesy

Nej, nu är det ingen ordning. Inget Lost och dessutom en Ben & Jerry långt från det bästa de kan klämma ur sig. Gör om. Gör rätt. Problemet när det kommer till Ben & Jerrys fabulösa glass är att man är van vid idel himmelska smakupplevelser. Därför känns de knappt godkända varianterna som gruvliga besvikelser. ONE Cheesecake Brownie är inte en glass jag lär köpa igen. Faktum är att glassen främjar ett välgörande ändamål och det är alltid ädelt. Men är inte ett sådant syfte värt en bättre smak? Jag tyckte först smaken av cheesecake kändes lite knepig, men efter ett par tuggor kändes det bättre. Jag lyckades dock ändra mig igen innan jag nått botten av burken. Cheesecake i längden blir lite cheesy. Bitarna av mumsig brownies räddar glassen från en total flopp, så det blir knappt godkänt.

Vitt, fan, så vitt!?

Nej, vissa dagar ska man inte stiga upp ur sängen. När jag vaknade och såg snöyran utanför fönstret ville jag dra täcket över huvudet och vakna framme i juni (om det nu inte är snö då också...). Men jag gav mig ut i snöhelvetet... trots allt. Jag hade planerat en lång runda men med tanke på vädret kortade jag den rejält. Det är jag glad för.

Formen: Nåja, med tanke på omständigheterna gick det helt okej. Jag hade inte motivationen att trycka på men lyckades ändå pulsa runt på en godkänd tid. Mitt korta uppehåll med kombination av snön gjorde att kroppen kändes lite tung, men efter regn (snö?) kommer solsken (eller ännu mer snö...).
Tid/Distans: 28/5.2
Dagens låt: "Jag kan klara av det" - ja, det hoppas jag i alla fall... och innerst inne tror jag det också.

Grått, oh, så grått

Nej, i morgon hoppas jag på lite mer sol och ljus i min värld och i sinnet. Det blir jogging (i regnet?), lite rotande i Järfälla Kommuns "spännande" handlingar, artikelskrivande och så onsdagsglas... men utan Lost! WTF!? Nej, onsdagar utan Lost är ingen onsdag. Faktiskt. Nej, kan det vara så... att onsdagen blir lika grå som tisdagen? Det är bara att hålla tummarna för torsdagen!

Vågar inte än

Det är en annorlunda tid. Jag är på väg att bygga upp ett nytt liv och lämna det som var. Ändå kan jag känna mig så fruktansvärt ensam just nu. Det handlar inte om att jag saknar vänner som jag tycker om. Ändå kan ensamheten krypa på mig - också bland de jag ser som mina vänner. Jag tror jag vet vad det handlar om. Jag har förlorat tilliten och förtroendet för människor. Efter för många hårda smällar de senaste åren orkade jag inte längre. Jag stängde av. Det kommer ta tid att återfå tron på vänskap och våga öppna mig fullt för någon igen. Jag vill ju göra det. Jag vill våga blotta mitt inre och våga tro att mina vänner stannar kvar - oavsett vad som händer. Men jag vågar inte. Jag vill inte bli sviken och lämnad. De signalerna jag fått är att det inte är okej att vara jag. Logiskt sett förstår jag att jag haft en enorm otur, men samtidigt finns det en röst inom mig som säger att jag inte duger. Och... de jag släppt inpå livet... var är de idag?

"Jag sa ingenting
Jag önskade att du inte skulle se
Du log emot mig
Min vilja var stark
Men hjärtat hade ingenting att ge"

Toppformen håller i sig

Sol, vår, värme och en stigande form. När jag körde ett halvt Göteborgsvarv var det upplagt för ett präktigt pers. När jag sprang just den här distansen senast repade jag mig efter en förkylning och då stannade klockan på 59 minuter. Idag gick det en aning bättre... ;)

Formen: Jag öppnade min vana troget tufft. Men jag lyckades hålla farten genom nästan hela loppet. Benen var rappa, jag kunde trycka på uppför och kroppen återhämtade sig snabbt efter stigningarna. Den sista kilometern tappade jag dock all kraft i benen. Men samtidigt märker jag att jag blir allt bättre på att lägga upp mina lopp. Jag hittar ett bra tempo och kroppen känner liksom hur hårt jag kan springa. När jag sluggade i mål blev det smått fantastiska 54. Jag krossade mitt pers med 5 minuter. Den här tiden gånger två stannar vid 1:48. Därmed säger jag inte att jag kommer kunna springa precis så fort den 17 maj. Det är en sak att springa 10,5 km och en annan att kuta den dubbla distansen. Men målet att nå under två timmar kommer uppnås om allt går som det ska.
Tid/Distans: 54/10,5
Dagens låt: "Winning Streak" - när man har flyt tycks allting gå vägen.

Bättre och bättre

De senaste månaderna har jag verkligen kunnat se tydliga framsteg. I februari sprang jag i genomsnitt en kilometer på 5.33 minuter. Trots en förkylning som höll mig ifrån toppresultat i mars lyckades jag mycket tack vare den andra halvan snitta på 5.30. Efter två lopp i april är jag redan nere på 5.2 och lyckas jag hålla det är jag mer än nöjd. När jag genomförde Premiärmilen snittade jag för övrigt på 4.54. Det är en notering jag aldrig varit i närheten av. Som bäst har jag annars sprungit på prick 5 minuter. 4.54 är helt bisarrt... men det är väl det som myntar uttrycket "bäst när det gäller".

Formen: Idag kändes det alldeles förträffligt. Benen var pigga, jag orkade hålla en hyggligt hög fart och det var kul att springa! Det blev pers med en minut men det kunde lika gärna blivit två om jag hade haft sekunderna på min sida. Nu ser jag fram emot lördagens runda, som blir ett halvt Göteborgsvarv.
Tid/Distans: 42/7.9
Dagens låt: "Hurt" - idag är det nio månader sen den där hemska dagen. Årsdagen närmar sig och då kommer jag vara så stolt.

Fredrik goes bananas

Onsdagar innebär för min del sen en tid tillbaka glass och Lost (som dessvärre inte återkommer förrän sjunde maj. Dumt.). Därför tänkte jag ta tillfället och recensera alla dessa fabulösa Ben & Jerrys jag mumsar i mig. Först ut ikväll är den apgoda (hihi) Chunky Monkey.

Om jag inte har helt fel var detta den första Ben & Jerry jag testade sensommaren 07. Den har tydligen varit borta ur sortimentet en tid men är nu tillbaka. Och den är mer än välkommen. Bananglassen slinker ner och man vill hela tiden ha mer och mer. Chokladbananerna sitter fint men det bästa måste vara de ljuvliga valnötsbitarna. Mumsigt! Sen ska glassen ha en eloge för att man inte tröttnar på smaken. Somliga Ben & Jerrys har en tendens att vara löjligt goda till en början men till slut blir det lite för maffigt. Enda smolken i glassbägaren är att det kanske är för lite choklad för en chokladgalning som mig. Men Chunky Monkey håller hela vägen och får med beröm fyra glasskopor!

Sömnig runda

Ja, jo... höll på att försova mig, så yrvaken hastade jag ut i motionsspåret och den idén var inte direkt en av mina bästa. Faktiskt.

Formen: Benen är lite småsega efter helgens urladdning och idag fick jag verkligen kämpa för att få en hygglig tid. Dessutom var ögonen sömniga och kroppen var inte direkt pigg och alert. Dagens positiva känsla från rundan får bli att våren faktiskt är här. Nu hoppas jag slippa se snörusket på mer än ett halvår.
Tid/Distans: 28/5.2
Dagens låt: "Hero" - "Oh, taking the fight is the life of a hero. Staying alive." Träffande rader.