Hemma igen

Då var mitt korta sommarlov till ända och jag är hemma i Stockholm. Hem. Hemma. Jag tycker om det ordet. Jag har nog aldrig känt mig så hemma som nu. Som här i min lilla etta i Kungshamra. Har man flyttat sex gånger de senaste fyra åren blir tillvaron rotlös, men nu har jag äntligen hittat hem. Jag blev nästan löjligt lycklig när tåget rullade in på centralen. Borta bra, men hemma så sjukt bäst.

Jag har varit i Göteborg några dagar med Simon. Det blev Liseberg, konst, bio och lite annat. Det har gått så fort. För två månader sen visste jag inte att Simon fanns. Nu finns han överallt. Jag vet att det inte finns garantier på att det alltid kommer vara vi två. Men jag vet att han förändrat mig. För gott. Och på ett eller annat sätt kommer vi alltid ha varandra. Det vill jag

Jag har alltid haft en naiv syn på kärleken. Jag har byggt mina luftslott, drömmar och levt långt ifrån verkligheten. Min inre värld har alltid varit väldigt rik men jag insåg att jag var tvungen att möta världen. Våga leva i den. Och jag har upptäckt att den kan vara ganska bra också. Jag har märkt att kärlek när det är på riktigt är så mycket större än drömmarna. Och svårare. Men det viktiga i livet är inte enkelt. Det tål att upprepas.

"Solen lyser på oss
Om vi vårdar varann
Det faller ett regn
Som kan kännas tungt ibland
Men så länge vi vill
Så ordnar sig allt
För med viljan kommer känslorna på nytt"