De nya målen hägrar

Nu är det bara fyra pass kvar innan min karriär på Grönan är över. Nästa vecka blir det struktur och rutiner. Det kanske låter lamt men det är vad jag behöver och vill ha. Jag vet att det kommer göra min träning gott också. Jag är fortfarande så grymt pepp på min löpning och jag ser fram emot att spränga många fler barriärer senare under sommaren och i höst. Det blir Midnattsloppet, Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet. Och jag blir bättre och bättre. Inför Premiärmilen snittade jag en kilometer på tider strax över fem minuter. Nu ligger jag en bra bit under fem minuter och då jag kunde springa en mil på 49 minuter i vår hoppas jag på något i stil med 46-47 minuter om ett par månader. Kanske ännu bättre. Att nå under 45 minuter redan nu är en dröm, möjligen inte realistisk ännu, men jag vet att jag höjer mig flera nivåer när det gäller som mest. Sen hoppas jag nå under 1:45 på höstens halv mara. På Lidingöloppet väljer jag att inte sätta några mål. Det är tre mil och det längsta jag sprungit. Bara att genomföra det kommer bli en utmaning som heter duga.

Och jag har börjat väga mig igen. Det känns bra och det är under kontroll. Jag känner mig själv ganska bra vid det här laget och en gång i månaden kommer vara fullt tillräckligt. Men som jag anade hade jag tappat en del kilon och för att bli ännu bättre siktar jag på att tappa ett par till inför Midnattsloppet. Vägen via "dröm 45" går via "dröm 75". Och... jag vet att jag måste vara försiktig när det gäller vikten. Men det är en sak att ta ut sina andra problem på mat och en helt annan att tappa onödiga extrakilon för att bli bättre och nå sina mål. Skillnaden är ganska självklar men när man är mitt inne i smeten är den svår att se. Men jag ser den nu.