25

Jag lovade att jag skulle bli världsbäst på att vara 24. Så enkelt blev det inte. Men det har varit ett viktigt år. Ett år som varken gör mig glad eller ledsen är bortkastat och det har inte mitt tjugofjärde år varit. I juni föddes Henning och Hope. I juli lärde jag mig hur stark jag är. I augusti föll jag på mållinjen till min utbildning jag så gärna ville gå. I september förlorade jag min bästa vän. I oktober gled jag in på ett heltidsjobb med fast lön, kontor, jobbmobil och jobbdator. I november fick jag ett tungt bakslag. I december sprack min illusion av kärleken. I januari kom jag äntligen in på min drömutbildning. I februari flyttade jag till min egna lägenhet. I mars nådde jag mitt livs formtopp. I april träffade jag Simon. I maj blev det vi två och jag slöt min cirkel genom att springa Göteborgsvarvet en haltimme bättre än för tre år sedan. I juni beslöt jag mig för att sluta på Grönan och ta en annan väg. Och idag ställde jag mig på vågen för första gången sen i oktober. Summan är en del dåligt men också väldigt mycket bra. Jag har lärt mig mycket... och fortsätter att lära mig.