Fortfarande rädd

Var det så klokt egentligen? Vad tjänar jag på att riva upp ett gammalt sår? Ska jag inte bara låta dem vara? Vet inte. Grejen med mig och problem är att när jag inte har några ser jag till att skaffa mig nya. Kanske är jag allergisk mot lycka? Hoppas inte. Det jag vet är att jag varken är arg eller bitter längre för det som varit, men jag erkänner att jag är rädd för mitt förflutna. Jag är rädd för att det alltid ska jaga mig vad jag än gör och vart jag än går. Nåja.

Nu blir det Göteborg några dagar, och det känns mucho bra. Mhm.