Gott liv

Jag rågillar min klass. Ärligt talat var jag inte alls så pepp förra terminen men den här hösten känns allt mucho bra. Jag har hittat min plats och människor jag kan vara mig själv med. Mucho trevligt. Nästa vecka går vi hela TVÅ timmar i skolan, annars är det mest eget arbete med reportaget, så då har jag och de coolaste kidsen i klassen (tycker jag i alla fall) passat på att lägga in en spelkväll på måndag med middag och vin samt en Idolkväll på fredagen. Trevligt!

Ja, min utbildning, som jag i och för sig diggar skarpt, är ganska slapp. Men jag gillar det. Det är skönt att ha massa tid över tid till annat. Det är ett privilegium helt enkelt. Jag kan träffa meine Simon mycket, har inga problem att hitta tid till träningen och kan lägga ner min energi på livskvalitet (typ massa TV-spel). Det tycker jag om.

I morgon vankas det middag med så kallade "söndagsklubben". Visserligen är det fredag men det blir nog bra ändå. Det är jag och lite fashion people. Ska bli skoj tycker jag. Livet är gott. Helt enkelt. Det är nog poängen med det hela.

Nog med reportage för idag

Jag... behöver... motivation! Till mitt reportage. Motivation utöver det har jag gott om. Nåväl, jag har fått ihop mitt idépapper och research idag i alla fall. Min synopsis tar vi i morgon. Nu ska jag släppa röran för idag och strax springa ett lugnt pass på åtta kilometer. Den här veckan ska jag träna tre gånger och nästa vecka blir det ynka två inför loppet. För nu är det formtoppning som gäller och jag tror det finns lite till att finslipa. Resten av kvällen tänkte jag dega framför Top Model och Desperate Housewifes. Dega är grejen. Simon är också grejen. Jag tycker om känslan av att han är min och jag är hans. Tänk att jag saknar honom fast vi sågs i morse. Knasigt. Men också ganska fantastiskt.

I säsongens elfte timme

I årets hundraelfte löparpass kom också ett av det allra bästa någonsin. Helt otroligt. Så här bra har jag inte varit sen i juni och då jag sprang som besatt. Då stämde allt. Precis allt. I livet och i löpningen. Nu är jag där igen. Äntligen. Om två veckor i Häselbyloppet så tror och hoppas jag att mitt pers på milen kommer ryka. Det är mer än realistiskt. Min kropp och knopp orkar med en formtopp till. I säsongens elfte timme har jag hittat storformen. Såväl i kropp som i själ.

Men efter att ändå ha känt mig trött och sliten i kroppen den senaste tiden har jag kommit fram till att efter loppet om två veckor tar jag semester från löpningen. Minst två veckor. Jag behöver vila ut och hitta orken och motivationen för träningsprogrammet som tar sin början i december. Den som ska leda fram till Stockholm Marathon nästa år. Även om 2008 varit som en dröm så vill jag nå ännu längre nästa år. Det kommer jag göra också.

Inte mellanmjölk

Alla dagar kan inte vara yahoo. Dumt. Det måste vara tisdag. Dagen började annars ganska fint med solsken i blick men på seminariet så fick jag veta att jag måste skriva om mitt personporträtt. Det känns sisådär. Eller både och egentligen. Hade jag inte brytt mig så skulle det nog vara värre. Men jag har börjat känna hungern och glöden igen. Jag vill inte vara mellanmjölk. Jag vill briljera och vara galet bra. Riktigt där är jag inte uppenbarligen just nu. Jag har försökt ta eftermiddagen och skriva om. Det har gått hyggligt ändå. Men nu har jag ont i skallen, känner mig opepp och kom fram till att jag åker till skolan tidigt i morgon och färdigställer det. För jag vill vara klar innan nästa stora uppgift slängs över oss. Och jag vill inte vara mellanmjölk.

Vackert

"I den bästa av världar är kärleken störst så låt inte ditt hjärta få dö utav törst"

Dags nu

Nu börjar min andra och sista nedtrappning. Om några veckor är jag totalt fri från mina mediciner. Bra, härligt gütt!

Under mitt tak

Den 8 oktober kommer Sonjas nya album. Hennes förra och första slår allt som Sanna och Shirley gjort så jag peppar på att "Under mitt tak" blir galet bra. Och galet fint. Jag längtar.

Denna måndagen har jag lekt radioreporter, frusit, förvirrats och känt mig trötter. Nåt läkarbesök blev det aldrig. Det tar vi i morgon istället. Förvirrad som jag är. Jag har åtminstone ingen feber.

Hängig och febrig men bra ändå

Jo'rå, det kändes som förkylningen var på väg ur kroppen. Jag körde ett par lugna pass och igår simmade jag med Simon. Så i eftermiddag blev det ett stenhårt pass. 29 minuter på sex kilometer är inget jag gör varje dag men effekten efteråt är sisådär. Jag känner mig hängig, frusen och febrig. Lamt! Men jag peppar på att det är ett falskt alarm och att jag snart är igång igen. För formen är verkligen tiptopmegabra. Jag vill avsluta den här fina säsongen med ett personbästa framme i oktober. Bättre än 49:22 ska det bli på Hässelbyloppet. OMG... vad jag vill!

Annars råder det uppenbarligen bloggtorka hos mig. Men så är det ibland. Jag pluggar, springer och leker med Sajmon. Idag var jag med min snubbe i hans studio och fixade en fotouppgift. Vi ska dokumentera en person i sin yrkesroll på 4-5 bilder och modefotograf kändes tokroligt. Det blev nog några fina bilder idag tror jag. Skolan är faktiskt tokrolig den här terminen. Helt enkelt yay!

Och på tisdag har jag nästa läkarbesök. Nu vill jag och ska trappa ut mina sista mediciner. Sen tycker jag det är dags för mig och psykvården att gå skilda vägar. Jo. Jag är inte lika shaky över att trappa ut de här medicinerna. Insättningen gick smärtfritt - bortsett från att sömnen blev blytung i början för att sedan ha fortsatt vara tung i två års tid och jag har haft svårt att komma ihåg drömmar. Men jag vill drömma igen. Mycket. Det är skoj att drömma helt enkelt. Och jag vill bli fri från mediciner, terapi och allt sånt som varit en vardag så länge.

Nu är jag ganska så himla slut i kroppen. Men jag vill vänta uppe på the man. Att somna utan att säga god natt till honom känns bara felfel.

A bit förkyld

Fredrik är förkyld. Usch. Tyck synd om mig. Nåja, idag är det bättre än igår och förrgår men mitt humör blir inte så lite kinkigt när halsen ömmar, huvudet dunkar och näsan rinner. Men jag är inte så förvånad. Loppet i lördags var en sällsynt fysisk och psykisk tömning av allt jag hade. Då kommer det någon slags effekt. Självklart kan jag inte träna nu heller. Jag lekte faktiskt med tanken häromdagen, att aldrig få springa igen. Även om jag visste att det bara var en tanke fick jag en smula panik. Inte springa? Det finns inte. Så idag får jag nästan tvinga mig ifrån löparskorna för även om halsen inte gör ont känner jag mig stundom lite febrig. Bättre att vila någon dag till än att tvingas till månader av rehabilitering. Hemska tanke.

Annars har jag i princip färdigställt mitt personporträtt idag. Jag tänkte dra till skolan tidigt i morgon och fixa det sista. Så nu sitter jag och väntar på käraste Simon. Idag ska jag hem till honom - för första gången. Vilket steg! Jag peppar på annat än gårdagens "ångestbullar"... mhm!

Smütt och gütt

Jag var offline lite grann. Det gjorde mig ledsen. Jag fick en smula utbrott på datorer, internet och allt sånt. Sen förbannade jag det faktum att jag är så beroende av hela röran. Nästa dag var det ordning på torpet. Då vart jag glad igen.

Jag har hunnit med den andra filmen om Arn. Chockartat nog var den en smula jättebra. Konstigt. Jag har intervjuat "lady" Anna Högström till mitt personporträtt. Det blev ett fint samtal som jag nog kan göra något riktigt bra av. Igår sprang jag så Stockholm Halvmarathon i regn och rusk. Och det mesta i utrustningsväg gick helt jävla fel. Men i mål kom jag på 1:50.41. Nio sekunder snabbare än Göteborgsvavet. Nio sköna sekunder. Så personligt rekord blev det. Gütt! Och gulle Simon som var med och väntade på mig.

Ja, meine Simon har varit här några dagar. Lite film, Monopol, fotouställning, massa mys och så en ölkväll som inte blev mer än en brownie och kyligt kaffe på 7-eleven. Men det blev fint ändå. Med 21 kilometer i benen orkade jag inte så mycket mer. Och nu känns lägenheten konstigt tom. Men det är skönt att längta också.

Inget mer tävlande i år

Då lägger Sanna ner tävlandet för säsongen. Bra beslut. Bättre att fokusera på att bli hel och frisk till 2009 än att tävla småskadad resten av säsongen. Låt oss istället hoppas på ett galet bra 2009 med svenskt rekord och VM-guld. Och OS-guldet kommer i sinom tid. Det kommer ett olympiskt spel i London 2012 också.

Sista terapin

Nu har jag lyckats hitta en person till mitt porträtt. Det blir nog bra det här känns det som. Det blir en diva. Nu ska jag strax iväg och träffa Simon en kortis för ett udda ärende och sen blir det den allra sista terapin.

Tänk att det är dags nu. Jag har gått i terapi sen februari förra året, väntat på det sen 2006 och behövt det ännu längre. Men det är dags nu. Mina egna ben är inte lika darriga längre och jag klarar av att stå på dem. Jag tror inte jag har mycket att vinna på terapi längre. Risken finns att jag ältar, förstorar och kör fast. Jag tror jag satsar på att leva istället.

Blir det som jag tror och hoppas kommer jag också börja trappa ut mina sista mediciner i mitten av den här månaden. Ingen terapi. Inga mediciner. Galet. Galet bra.

Ut med augusti och in med september

Augusti är slut om sisådär tio minuter och jag pratar med Simon och lyssnar på Linda Ronstadt. Det blev en fin månad tycker jag med facit i hand. Vad ska det bli av september?

Trött skoldag

Jag borde ha legat kvar i sängen hos Simon idag. Skolan var ganska seg. Jag hade nån liten energitopp efter lunchen men annars var jag mest trött. Roligt att vår bästaste föreläsare redan gett mig en stämpel. Japp, tydligen är jag ganska tydlig med att skylta om min friidrottspassion. Hon droppade något om att jag kunde skriva om någon höjdhoppare till personporträttet. Det är min plan.

Terminens första torsdagsöl ikväll. På Carmen. Sunkigare kan det knappast bli. Men det blir nog roligt.

Som jag vill ha det

Simon är fin. Trots att han säkert känner sig lite crapped över allt det nya tycker jag det är så skönt och bra att han är här. Det här med vardag känns som något vi kommer bli bra på. Lite mindre skräpmat bara men, hey, det är ju första veckan och lite speciellt. Livet är allt för kort för att man inte ska kunna sunka ner sig emellanåt. Vi har hunnit med shopping, TV-spel och varandra. Det känns helt enkelt tokbra - och som jag vill ha det. Och jag har börjat gilla nåt slags kaffe. Undrens tid är inte förbi.

Skolan har flugit igång igen och det är faktiskt väldans skoj, inspirerande och skönt. Bortsett från att CSN hatar mig (och det är mycket ömsesidigt) känns kursen grymt motiverande och jag tror det kan bli en bra termin. Nu kan jag lägga mer tid på skolan också - och det är som jag vill ha det.

Hösten är på ingång

OS är slut och sommarlovet är slut. Kanske är inte sommaren slut på riktigt men det känns nästan så. När sommarlovet tar slut så börjar hösten och massa nytt väntar. Det känns bara bra. I morgon börjar plugget igen och förutom det nästintill traditionella strulet med CSN känns det skönt att få sätta mig i skolbänken igen. Det är där jag ska vara nu. Inte på nåt tivoli. Inte på ett kontor.

Och så ska jag vara med Simon också. Väldigt mycket. Tänk att han flyttat upp nu. Galet, underbart och jävligt fint.

080824 - så summerar vi

Det blev inga guld. Vi får nöja oss med några silver och ett brons. Inte bra. Inte roligt. Ska bli skönt att slippa skiten på fyra år.

Dröm 75

Oh my jisses vad det är krävande med träningsschema. Idag stod 17 kilometers löpning på programmet och den enda gången jag varit uppe på de distanserna är på mina Göteborgsvarv. Men vet ni vad? Det kändes riktigt bra. När jag varit uppe på de här distanserna förut har benen stendött efteråt, min fot har gjort vidrigt ont och det har känts som att jag aldrig mer skulle kunna ta ett löptsteg. Men efter dagens långpass är jag tämligen oberörd. Det bådar gott inför höstens kommande lopp.

Men det finns en bit som jag vill och måste förbättra för att bli ännu bättre. Jag måste helt enkelt tappa ett antal kilo. Så vad är inte bättre än att sätta upp ett mål? Lagom till jul vill jag att vågen stannar på 75. Jag tror det är ganska lagom men det är klart att jag får utvärdera när jag väl är där. För jag kommer nå dit. Det viktiga är att det får gå sakta men säkert. Jag vet hur det är att tappa kilon i för snabbt takt. Energin tvärdör. Jag vill gå ner samtidigt som formen bibehålls - och gärna blir ännu bättre.

Det kommer inte bli lätt, men jag älskar utmaningen. Let's face it... jag älskar att tävla. Mot andra. Mot mig själv. Utan mål och utmaningar skulle jag inte vara jag.

080823 - så förstörde Tia ännu en fest

Tia Hellebaut vet hur man förstör fester. I EM-finalen i Göteborg hade Kajsa greppet om guldmedaljen men efter en hårfin miss av Kajsa studsade Hellebaut över 2.03. Då var den festen förstörd. I Beijing hade Blanka Vlasic greppet om guldmedaljen - och en svit på 34 segrar i rad. Med felfri hoppning över 2.03 såg hon stensäker ut. Men så rev Blanka en gång på 2.05 och fram kliver en Hellebaut och tar höjden. Blanka tog visserligen 2.05 i sitt andra försök men festen var redan förstörd. 2.07 blev för högt för Blanka Vlasic och en iskall Hellebaut stod över sina två sista försök och kunde inkassera ett OS-guld.

Övrigt intressant att notera är att Anna Chicherova knep bronset med ett tangerat personbästa på 2.03. Slesarenko slutade precis utanför pallen på 2.01. Sommarens nya namn, tyskan Friedrich, klarade bara 1.96. Det gjorde Emma Green också - med god marginal. Det var sjukt kul. Hon nådde liksom en helt ny nivå och jag ger mig sjutton på att hon snart är över drömgränsen och blir att räkna med i framtidens stora finaler. Det var en högklassig final med fyra tjejer över 2.01. Den hade allt med spänning, galna resultat och en överraskande segrare. Idrott är sannerligen en orgie i oväntade resultat.

1. Tia Hellebaut - 2.05
2. Blanka Vlasic - 2.05
3. Anna Chicherova - 2.03
4. Elena Slesarenko - 2.01
5. Vita Palamar - 1.99
6. Chaunté Howard - 1.99
7. Ariane Friedrich - 1.96
7. Ruth Beitia - 1.96
9. Emma Green - 1.96
10. Marina Aitova - 1.93
10. Antonietta di Martino - 1.93
12. Iva Straková - 1.93
12. Vita Styopina - 1.93
14. Svetlana Shkolina - 1.93
15. Romana Dubnová - 1.89

För övrigt tycker jag svensk media ska ge fan i att jaga Carolina Klüft. Hon vill inte fortsätta med sjukamp. Punkt. Fortsätter media på detta viset så kommer hon att lägga ner idrottandet helt och håller. Visst gick det inte så bra men historien har ändå visat att "avdankade" sjukamperskor har massa mer att ge. Naide Gomez är världsetta i längd och så har vi Tia Hellebaut. Behöver jag säga mer?

Dags för en höjdarfinal

Inte ens nära
Det kommer krävas över 2.00 för att ta en medalj. Senast i Athen vann Slesarenko på 2.06, Hestrie Cloete tog silver på 2.02 och Vita Styopina tog brons på samma höjd. De här fem tjejerna har aldrig varit över drömgränsen och bör stanna på höjder kring 1.95. Tjeckiskorna Dubnová och Straková tror jag inte alls på. Då är ryskan Shkolina mer intressant. Hon är ung, på uppgång och har vunnit ett gäng medaljer på juniormästerskap. Emma Green har dock den tyngsta meriten av de alla med ett VM-brons. Hon har dock stått stilla de senaste åren och utomhus är hennes persobästa tre år gammalt. Den jag tror på mest i gruppen är Marina Aitova. Hennes personbästa på 1.96 skrämmer inte men hon har lyckats med bedriften att bli sjua på VM förra året, femma på inomhus-VM i vintras och ser med andra ut att vara bäst när det gäller som mest.

Risk för skräll
Antonietta di Martino tog ett jättekliv i utvecklingen förra året med sina 2.03 och VM-silvret i Osaka. Hon är dock i ojämnaste laget och det kan bli lite vad som helst när hon hoppar. 1.97 som årsbästa skrämmer inte heller. Chaunté Howard är en liknande hoppare. Hon lever på sin fart och är hysat ojämn. Howard är tillbaka efter mammaledighet och har hoppat 1.98 i år men har ett personbästa på fina 2.01. Precis som di Martino har hon ett VM-silver sen tidigare. När Vita Styopina tog OS-brons för fyra år sedan var det en ordentlig skräll. Sen dess har hon backat ordentligt och har bara ett årsbästa på 1.95 - men Styopina vet hur det är att vinna en OS-medalj. Det vet inte hennes landsmaninna Vita Palamar men hon är å andra sidan mer rutinerad och har flera fina placeringar på olika mästerskap. Dessvärre har hon bara hoppat 1.94 utomhus i år, men i vintras hoppade hon 2.01 och tog brons på inomhus-VM.

Chans till medalj
Innan kvalet hade jag satt henne som den främsta utmanaren till Blanka Vlasic om guldet, men den regerande olympiska mästarinnan Elena Slesarenko höll på att försvinna redan i kvalet. Det är inte mästartakter. Men hon har å andra sidan ett fint årsbästa på 2.03 och brukar placera sig bra på mästerskap. Ett OS-guld och ett par andra medaljer vittnar om detta. Bäst när det gäller är också Tia Hellebaut med ett EM-guld och ett guld från EM inomhus. Hennes gällande personbästan är från just de två mästerskapen (2.03 ute och 2.05 inne). Hellebaut är tillbaka från en fotskada och har inför OS klarat 2.00 för första gången på ett och ett halvt år. Hon är på gång. Så har vi Ruth Beitia som har ett gäng medaljer i samlingen - men bara från inomhusmästerskap. Utomhus har hon en sjätteplats från Osaka som främsta merit. Men hon har hoppat 2.01 i sommar och kan utmana om en medalj om formen är god.

Läge för guld
Anna Chicherova hoppar så sanslöst fint när det stämmer och har 2.03 med sig från de ryska mästerskapen i sommar. Hon tog silver på VM förra året men inomhus har hon också lagt beslag på ett antal medaljer. Årets komet är odiskutbalet Ariane Friedrich. Hon har höjt sig flera nivåer och har hoppat 2.03 både inomhus och utomhus. Dessutom är hon hyggligt stabil över drömgränsen och får se som den främsta utmanaren till guldet - som borde vara vikt åt Blanka Vlasic. För vem ska kunna hota en av friidrottens mest suveräna? Vlasic vann VM-guldet i Osaka förra året i stor stil och har inte förlorat en tävling sen i juni förra året. Hon har en nästan lika lång svit av tvåmetershopp och har inte ens varit nära att förlora en tävling sen hon började sin makalösa svit. I fjol hoppade hon 2.07 på DN-galan och i år har hon gjort 2.06 två gånger om. I morgon kan Stefka Kostadinovas världsrekord på 2.09 ligga risigt till.