I säsongens elfte timme

I årets hundraelfte löparpass kom också ett av det allra bästa någonsin. Helt otroligt. Så här bra har jag inte varit sen i juni och då jag sprang som besatt. Då stämde allt. Precis allt. I livet och i löpningen. Nu är jag där igen. Äntligen. Om två veckor i Häselbyloppet så tror och hoppas jag att mitt pers på milen kommer ryka. Det är mer än realistiskt. Min kropp och knopp orkar med en formtopp till. I säsongens elfte timme har jag hittat storformen. Såväl i kropp som i själ.

Men efter att ändå ha känt mig trött och sliten i kroppen den senaste tiden har jag kommit fram till att efter loppet om två veckor tar jag semester från löpningen. Minst två veckor. Jag behöver vila ut och hitta orken och motivationen för träningsprogrammet som tar sin början i december. Den som ska leda fram till Stockholm Marathon nästa år. Även om 2008 varit som en dröm så vill jag nå ännu längre nästa år. Det kommer jag göra också.