Simon är fin. Trots att han säkert känner sig lite crapped över allt det nya tycker jag det är så skönt och bra att han är här. Det här med vardag känns som något vi kommer bli bra på. Lite mindre skräpmat bara men, hey, det är ju första veckan och lite speciellt. Livet är allt för kort för att man inte ska kunna sunka ner sig emellanåt. Vi har hunnit med shopping, TV-spel och varandra. Det känns helt enkelt tokbra - och som jag vill ha det. Och jag har börjat gilla nåt slags kaffe. Undrens tid är inte förbi.
Skolan har flugit igång igen och det är faktiskt väldans skoj, inspirerande och skönt. Bortsett från att CSN hatar mig (och det är mycket ömsesidigt) känns kursen grymt motiverande och jag tror det kan bli en bra termin. Nu kan jag lägga mer tid på skolan också - och det är som jag vill ha det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar