Hur någon på så kort tid kan komma att betyda så mycket? Det är skrämmande. Men underbart. Skrämmande underbart. Och... jag längtar till allt som kommer. För jag vågar lita igen. Jag trodde att fjolåret tog bort allt förtroende, men... nej. Vi kommer snubbla, visst, men vi kommer också ta emot varandra. Jag längtar. Till vardagen, det spännande och allt mitt emellan.
"Jag vill leva här idag
Vågar du, vågar jag"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar