Nya mål i spåret

Jag vill bli bättre på att kunna stå stilla och njuta av det jag åstadkommit. Men jag vill framåt, spränga nya barriärer och bli ännu bättre. Det är förvisso en bra egenskap men blir jag aldrig nöjd? Ja, jo... jag är nog ganska nöjd och stolt med allt jag lyckats med i löpningen det senaste halvåret. Första december påbörjade jag min stora och seriösa satsning och resultaten har kommit fortare än vad jag vågat drömma om. Jag ville under två timmar, och det blev till och med tio minuter bättre... stört. Men jäkligt kul!

"det händer varje gång
är alltid samma sak
när jag är klar med nå't
så tar jag nya tag
kan inte slappna av
och bara låta tiden gå förbi

att leva i nuet kan va' svårt ibland
jag vill jobba framåt och ro allt i land"

Ja, sån är jag. Göteborgsvarvet är över och nya planer och mål hägrar. Jag har funderat över hur jag vill satsningen till varvet nästa år ska se ut. Då hoppas jag ta mig under 1.40. Vägen dit går via Stockholm halvmarathon (vill under 1.45) och senare samma månad Lidingöloppet. Det är tre mil och således det längsta jag sprungit. Att ta mig under tre timmar är målet men jag tror och hoppas på mer.

Sen är det dags för mitt första marathon och debuten kommer inte ske i Stockholm. Nej, det känns som ett naturligt steg att den ska ta plats i London. Nästa vår vill jag stå på startlinjen och nå en bit under fyra timmar, gärna en halvtimme under. Det känns kittlande, spännande och tokigt inspirerande.

Men... allt ligger så långt framme. Jag tror och hoppas på att nå mina mål men den här veckan har jag bara vilat. Kroppen och mina fötter behövde det. Den smärtan jag känt i höger fot dessa dagar har varit vidrig. Jag har övervägt tanken på att hugga av den, men efter lite resonerande kom jag fram till att det kanske är lite mindre radikalt att köpa nya skor... faktiskt.