Idag är kroppen utmattad och knoppen tom. Men det är nog inte så konstigt. Loppet igår var en enorm urladdning. Jag har laddat i tre år för att visa för mig själv vad jag kan och när jag inte bara når drömmen utan också krossar min tidigare notering är det inte konstigt att jag får lite av en baksmälla.
Att springa Göteborgsvarvet på nytt var också som att sluta en cirkel. Allt som hänt mig de senaste tre åren är mer än vad många upplever under en hel livstid. Faktiskt. Bråkdelen har jag inte skrivit om här eller ens berättat för mina nära. Att få sätta punkt för den tiden genom att krossa mitt personliga rekord var en tydlig markering. Jag lämnar det som var och börjar skriva på ett nytt kapitel. Hela våren har varit en stor käftsmäll till tiden som varit.
Men idag är jag helt borta. Jag försöker fokusera på min praktikrapport men det går sådär. Jag har varit mer eller mindre nollställd under hela dagen. Simon är bäst. Han får mig att hoppas när allt annat känns hopplöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar